Det behövs mer flum i svensk skola

För att förstå var ordet flum kommer in i den skolpolitiska debatten behöver man gå tillbaka till 60-talet. Under denna tid stod Ragnar Edenman (S) i spetsen för en politik om att skolan även skulle utveckla elevernas personligheter, alltså inte endast fokusera på kunskaper. Två inriktningar för skolan skapades där den ena starkt förespråkande inlärning av kunskaper medan den andra förespråkade även en personlig utveckling hos individerna. Denna personliga utveckling beskrevs då som ”flum” från den sida som förespråkade en renodlad kunskapsskola.

Även om begreppet används mer fritt i dagens skoldebatt är ändå ”flummet” ofta tätt sammankopplat med när skolan sysslar med saker som inte direkt generar kunskaper, och framförallt då faktakunskaper. Istället menar vissa skoldebattörer och politiker att skolan ska satsa mer på ordning och reda med exempelvis omdömen i ordning och uppförande. Eller som en motsättning till ”flummet” är det katederundervisning som ska råda i klassrummen och vi behöver fokusera mindre på individer.

För att elever ska nå framgång i sitt lärande har Skolverket lyft fram relationernas avgörande funktion i skolan. De skriver att positiva och tillitsfulla relationer är avgörande för elevernas sociala utveckling, trivsel, välmående och motivation till lärande. Relationen är även viktig för elevers måluppfyllelse och prestationer. Det är dessutom fokus på individen som är betydelsefullt för att skapa dessa starka relationer.

Att satsa på omdömen i ordning och reda kommer i majoriteten av fallen cementera eller förvärra det beteende läraren och skolan vill ändra på. Nordahl, Sørlie, Manger och Tveit (Att möta beteendeproblem bland barn och ungdomar-Teoretiska och praktiska perspektiv ,2007) skriver exempelvis att om lärare och elever endast återkommande markerar att eleven gör fel riskerar eleven att identifiera sig med andra elever som blivit utstötta. En känsla av samhörighet med de utstötta eleverna kan då förstärka det problematiska beteendet. Goda lärarrelationer minskar risken för att elever utvecklar aggressiva och antisociala beteenden samtidigt som det ökar sannolikheten för ett mer positivt socialt beteende och bättre skolresultat. Dessa ord och meningar där identitet, samhörighet och skola återkommer kan säkert i många skoldebattörers ögon anses vara flummigt, men fenomenet bygger på vetenskapliga studier och inget fritt tyckande som man annars skulle tro att ”flum” syftar till.

Istället för att politiker och skoldebattörer nedvärderar detta flum borde man arbeta fram möjligheter så skolor kan fokusera mer på individerna och relationerna för att stärka elevernas kunskaper och personliga utveckling.