Denna dag är inte rädslans och våldets triumf

Nazister tillåts marschera på våra gator. Igen.

Rädslan skakar mig. Rädslan för våld mot min kropp, mot de kroppar som tillhör mina nära och kära och alla som arbetar för och tror på ett öppet och demokratiskt samhälle. Rädslan för att detta Sverige med sin mångfald av idéer och åsikter kan bli en historisk parentes.

Jag tror att många judar går omkring med en ständig beredskap att fly. Som min farfar och hans syskon gjorde när de flydde undan judehatet och pogromerna i Ryssland för mer än hundra år sedan. De kom till ett Sverige som tog emot dem. De kunde lika gärna hamnat i Tyskland som då, 1905, var ett land där judar kunde leva och verka. De valde Sverige, annars hade hela släkten utraderats. Min pappa växte upp här under 30-talet. Läraren i tyska öppnade lektionen med att visa ut honom. ”Vi undervisar inte judepojkar här.” Och nazisterna marscherade på våra gator, med Hitler i ryggen.

Vi städade upp efter min faster när hon hade gått bort. Då hittade vi ett hiskligt fult armband. Jag undrade varför hon, som hade så god smak, skaffat sig ett det? Mina storkusiner sade att det var hennes flyktbiljett. På flykt undan nya nazister var detta armband något som hon kunde betala resan med. Hon litade inte på att demokratin i Sverige alltid skulle skydda henne.

KOM TILL BOKMASSAN !

ETC och Leopard arrangerar 29 och 30 september Bokmassan (Heden, Göteborg). Massa författare, massa böcker – och inga högerextremister. All information: ETC.se/Bokmassan

Nu hör jag åter judar som frågar ”Vart skall vi ta vägen?”

Nazisterna skyddas av den demokrati de föraktar. Deras mål är våld och kaos, med diktaturen som slutmål. En diktatur där judar och muslimer, samer och romer, människor med funktionsvariationer skall dödas. Som under förintelsen. NMR:s medlemmar är våldsamma män som inte förstår begrepp som ”nation” eller ”socialism” men kallar sig nationalsocialister. De är män som hatar mångfald och lever på enfald. Och – som alla fanatiker saknar de humor.

Jag vill inte vara rädd. Jag stannar i Sverige där såväl jag som mina föräldrar levt våra liv. Detta land jag älskar där jag deltar i vårt öppna och hyggligt jämställda samhälle, där personnumret är inträdesbiljetten till fullt människovärde, inte ras, religion eller etnicitet. Där samtalet kan flöda, där vi kan skämta om varandras åsikter i vänskap och tolerans. Det är en gammal judisk tradition att säga: ”Visserligen har jag rätt men det betyder inte att du har fel.” Så kan vi aldrig säga om nazisterna. Det går inte att skämta bort dem. Vi kan inte förbjuda deras åsikter, deras hat – även om Högsta domstolen redan 1996 lärde oss (men inte polisen) att nazisternas kläder och symboler är hets mot folkgrupp i lagens mening.

Polisen i Göteborg har inte förstått innebörden i den domen: att nazisterna inte kan tillåtas att förstöra vårt samhälle under demokratins paraply, att deras uniformer, symboler och hot är tillräcklig grund för att neka dem att demonstrera var och när de vill.

Det handlar inte enbart om judarna – det handlar om oss alla – vi som tillsammans måste värna våra svenska traditioner: mångfald, tolerans och mycket låg korruption. Med glädje och humor skall vi stärka varandra, ta stöd i varandra i kyrkor, moskéer och synagogor och var vi befinner oss. Nazism och rasism kan inte utrotas med annat vapen än kunskap, gemenskap, solidaritet – och humor.

Alla människor har samma unika värde. Denna dag är inte rädslans och våldets triumf. Vi syns på lördag.

Olle Katz, Talesperson för JIPF – Judar för Israelisk-Palestinsk Fred, medlem i judiska församlingen Göteborg