Debatt: Den kungliga miljardrullningen måste stoppas

Apanaget refereras ofta till som den enda kostnad svenska skattebetalare har för kungahuset. Inget kunde vara mer felaktigt. Republikanska föreningen har nyligen genomfört en unik kartläggning av monarkins verkliga kostnader. Rapporten är den första i sitt slag i Sverige och visar att kungahuset 2017 kostade runt åtta gånger mer än apanaget, som för samma år var 137 miljoner kronor.

I skattekronor uppskattar vi totalkostnaden till 1093 miljoner kronor, vilket skulle kunna bekosta exempelvis 2500 sjuksköterskor för ett år. Siffran kan i verkligheten vara ännu större. Rapporten har använt sig av öppna källor när sådana funnits att tillgå, men har i stora delar hänvisats till att göra uppskattningar. Hela rapporten och hur vi har räknat kan du läsa här.

Genom att bortse från en rad kostnader och förlorade intäkter förstärker den kungliga årsredovisningen myten om att monarkin rentav är billig. Den officiella verksamhetsberättelsen visar dock bara en bråkdel av monarkins totala kostnad eftersom den utesluter en rad dolda kostnader för exempelvis säkerhet och uteblivna hyresintäkter, vilket tydligt framgår av vår rapport.

Vi republikaner är inte nödvändigtvis ute efter det billigaste statsskicket, men kräver det mest demokratiska. Fram till den dagen Sverige tar det slutliga steget och på riktigt låter all offentlig makt utgå från folket vill vi se en rad förändringar för att stärka demokratin.

Republikanska föreningen välkomnar förvisso den utredning som KU-representanter för sex av riksdagens åtta partier aviserade i SvD den 15 maj. Utredningen ska bland annat överväga vilka av kungafamiljens medlemmar som ska rätt till statligt bidrag.

Vi tycker att svaret på den frågan redan är givet: endast kungen ska få betalt för sitt uppdrag, av den enkla anledningen att det bara är han som enligt lag har några faktiska arbetsuppgifter. Som Björn von Sydow (S) uttryckte det i SVT:s Rapport: "Arbetslinjen ska gälla".

Arbetslinjen skulle i detta fall enkelt kunna genomföras genom att ge statschefen ett månatligt arvode istället för 70 miljoner i en klumpsumma utan redovisningskrav. En lämplig nivå för detta arvode vore en ersättning i linje med den som statsministern och talmannen får. När kungens privatekonomi är borta ur ekvationen kan hovets ekonomi enkelt granskas utan att Carl Gustaf behöver redovisa hur många korvar han köpt.

Slöseri med skattebetalarnas pengar måste självklart undvikas. Samma krav på kostnadseffektivitet ska givetvis ställas på kungahuset som på alla andra offentliga organ och myndigheter. Alla säkerhetskostnader måste redovisas och notan för exempelvis kungliga besök runt om i landet ska bekostas av hovets egna anslag och inte mottagande kommun eller myndighet. Riksrevisionen måste ges bättre möjlighet än idag att granska hur kungahuset använder våra skattemedel.

Nuvarande ordning innebär att kungligheterna till stor del kan spendera skattepengar fritt. Risken för missbruk är uppenbar och inget ansvarsutkrävande kan ske.

Jag vill uppmana andra att ta denna stafettpinne vidare: Regeringen och hovet borde anstränga sig mer för att lägga fram kostnaderna i sin helhet, och i detalj. Landets medier skulle kunna göra mer för att granska och avslöja de verkliga kostnaderna för den kungliga cirkusen.

Politik handlar om att prioritera. Att det svenska statsskicket tillåts kosta över en miljard kronor årligen, utan möjlighet till insyn och granskning, är inte bara otidsenligt utan också ansvarslöst.