Debatt: De är mjölkens offer

Organisationen Mjölkpropagandan fick sitt ordentliga uppsving under 1920-talet. De delade ut miljontals flygblad, öppnade mjölkbarer, anordnade mjölklektioner i skolor, producerade propagandafilmer och reklam. Mjölk framställdes som en dryck som gör dig stark och frisk. Snart hade komjölken en självklar plats i svenskarnas kök.

I dag slaktas cirka 430 000 kor, kalvar och tjurar i Sverige varje år. Cirka 65 procent av allt nötkött kommer från mjölkindustrin. Vi vet alla att däggdjur som till exempel hundar, hästar eller människor bara producerar mjölk när de har fött en unge. Men många av oss växer upp med en skev bild att kor producerar mjölk hela tiden, från ingenstans.

”Mjölkko” lär vi oss att det heter. Men den enkla sanningen är att en ko, precis som andra däggdjur, måste bli dräktig för att börja producera mjölk. När mjölken börjar sina görs hon snart dräktig igen. Objektivt sett är mjölkindustrin är ett systematiskt utnyttjande av kornas reproduktionssystem.

Processen börjar med att en tjur stimuleras till utlösning med hjälp av en lösvagina. Sperman distribueras och korna insemineras (en människa för in armen i analgången och ett smalt instrument i slidan och skjuter in sperman) och cirka nio månader senare föds en kalv. Den nyfödde skiljs från sin mor direkt efter födseln, eller inom ett fåtal dagar. Detta är extremt psykologiskt stressande för ko och kalv och det strider mot deras naturliga beteende. Tjurkalvar slaktas vid cirka 18 månader och kvigorna blir en del av produktionen med upprepade dräktigheter, födslar och separationer tills de slaktas när de är runt fem år gamla.

Allt detta är onödigt, då vi inte behöver komjölk för att må bra. Individerna som slukades av elden den 14 januari är förlorade, men många liv kan skonas genom att vi väljer växtbaserad kost.