Debatt: Därför tar Greenpeace regeringen till domstol

Den svenska offentlighetsprincipen och den första svenska tryckfrihetsförordningen fyller 250 år i år. Sorgligt nog hedrar regeringen jubileet genom omfattande och godtycklig hemligstämpling.

Det hela började med försäljningen av Vattenfalls brunkolstillgångar till tjeckiska riskkapitalister och klimatbovar tidigare i år. Trots att försäljningen enligt många bedömare skulle innebära en katastrof för klimatet envisades regeringen med att godkänna den. Inför försäljningen sa personer inblandade i affären upprepade gånger att regeringen skulle göra en grundlig analys av miljökonsekvenserna.

Efter att försäljningen avslutades begärde vi på Greenpeace ut alla handlingar som ingick i ärendet hos regeringen. Vi ville se med egna ögon vilka fakta regeringen hade använt som grund för sin bedömning att försäljningen var acceptabel ur klimatperspektiv.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Döm om vår förvåning när regeringskansliet svarade att hela ärendet omfattas av sekretess. Några dokument lämnades inte ut. Vi fick bara en lista där det enda som framgick var att 189 dokument hade hemligstämplats, men dokumentens rubriker var hemliga. När vi bad regeringen pröva ärendet avslog de denna begäran i ett beslut undertecknat av bostadsminister Peter Eriksson (MP). Regeringen motiverade beslutet med att ett statligt ägt bolag kunde lida skada om handlingarna blev offentliga.

Greenpeace tar nu regeringen till Högsta förvaltningsdomstolen för att pröva hemligstämplingen.

Fallet handlar inte ”bara” om att kasta ljus över Sveriges största klimatskandal genom tiderna. Det är större än så. Det handlar om den grundläggande demokratiska principen att allmänheten ska ha möjlighet att granska offentliga institutioners maktutövande.

Vi menar att regeringens sekretessbeslut bland annat strider mot den grundlagsskyddade rätten att ta del av allmänna handlingar, mot ett EU-direktiv och mot den så kallade Århuskonventionen om tillgång till miljöinformation.

De här lagarna föreskriver att myndigheter och regeringar ska lämna ut uppgifter om utsläpp i miljön på begäran, även om detta kan skada kommersiella intressen.

Det är svårt att tänka sig att inte ett enda av dokumenten som ingick i regeringens övervägande om försäljningen av Vattenfalls brunkolsverksamhet innehåller information om utsläpp i miljön. Det är uppenbart att regeringen inte hade någon laglig grund till sitt allmänt hållna beslut att hemligstämpla vartenda ord i handlingarna, vilket jag också räknar med att domstolen slår fast.

Det var med sorg jag förra veckan gick till domstolen, för detta borde inte vara ett år då rätten ska pröva en av våra grundläggande rättigheter. När offentlighetsprincipen fyller 250 år borde vi debattera hur den kan stärkas. Istället ser vi tyvärr lagstiftarna inskränka principen på punkt efter punkt.

Häromåret infördes till exempel en lag som gör det lättare för regeringen att hemligstämpla EU-dokument. Många uppgifter som tidigare har varit offentliga handlingar har på senare år blivit sekretessbelagda, bland annat inom rättsväsendet. Enligt ett nytt förslag ska myndigheter få rätt att hemlighålla sina anställdas personnummer för journalister. Grävande journalister slår larm om denna utveckling. Möjligheten att granska myndigheter minskar för varje år.

Men jag är också optimist. Jag tror på det svenska rättssamhället. Jag räknar med att Högsta förvaltningsdomstolen kan reda ut rättsläget. Ärendet om Vattenfalldokumenten är också av principiell vikt för frågan om ifall regeringens beslut om allmänna handlingar över huvud taget får prövas i domstol. Om Högsta förvaltningsdomstolen håller med vår argumentation kan det vara prejudicerande för övriga aktörer, inklusive journalister, även utanför miljörättens område.

Under alla omständigheter hoppas jag att det här fallet kan ge regeringen och lagstiftarna i riksdagen en tankeställare. Offentlighetsprincipen är trängd. Det är dags att stärka den.