Hoppa till innehållet

ETC Stockholm

Debatt: Därför spårar tågen ur

ETC Stockholm.

En ny granskning av järnvägen visar att många urspårningar hade kunnat undvikas om larm om trasiga spår tagits på allvar. Samtidigt har 700 järnvägsanställda varslats om uppsägning. Regeringen måste ta ansvar för ett bättre järnvägsunderhåll, skriver Alexander Lindholm, Seko.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC Stockholm som står för åsikten.

En ny granskning av järnvägen visar att många urspårningar hade kunnat undvikas om larm om trasiga spår tagits på allvar. Samtidigt har 700 järnvägsanställda varslats om uppsägning. Regeringen måste ta ansvar för ett bättre järnvägsunderhåll, skriver Alexander Lindholm, Seko.

Nyligen avslöjade SVT att av 61 större urspårningar sedan 2008 hade 23 kunnat undvikas om larm om trasiga spår hade tagits på allvar. Detta speglar både den nonchalans som Trafikverket visar i frågan, men främst regeringens oförmåga att såväl inse frågans natur som dess svaghet när det gäller att skapa en effektiv organisation.

Idag är endast tio till femton procent av underhållet som bedrivs förebyggande. Detta är inte bara ett problem för trafikanter; som blir försenade när trafiken inte flyter på och riskerar att skadas vid urspårningar. Det är även ett ekonomiskt problem då det är hiskeligt dyrt; allt annat underhåll är akut och kostar cirka fyra gånger mer än det preventiva arbetet. Det är ingen överdrift att påstå att man genom att inte satsa på det förebyggande underhållet slösar med våra gemensamma resurser.

Det har gått så långt att en del av våra medlemmar i Seko inte alltid känner att det är meningsfullt att ens rapportera om dåliga spårlägen. Man ser nämligen inte att det man rapporterar tas på allvar och det finns inrapporterade fel som inte har åtgärdats trots att det är åtta till nio år sedan de uppmärksammades.

I grund och botten är det regeringen som bär ansvaret. Deras löften om utökat underhåll verkar inte vara annat än tom retorik. Pengarna för underhållsarbete var slut tidigt i år. Detta trots att Anders Borg och infrastrukturministern slog sig för bröstet och skröt om påstådda satsningar på järnvägsunderhåll i budgeten. Dessa pengar har aldrig kommit järnvägsunderhållet till godo, istället har planerade projekt dragits in och pågående avslutats i förtid. Det eftersatta behovet av underhåll och återinvesteringar kräver större insatser än regeringens. Den smått absurda situation som har uppstått är att i tider när svensk järnväg är som i störst behov av upprustning har, bara under 2013, 700 järnvägsanställda som jobbar med underhåll varslats om uppsägning.

Men järnvägens problem står inte enbart att finna i bristande resurser. En stor del av problemet finns i de samordnings- och effektivitetsproblem som ligger i hur underhållet organiseras. I Sverige har regeringen, i motsats till andra länder, valt att skilja järnvägsunderhållet från Trafikverket och bolagisera verksamheten. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd talar sig gärna varm om det konkurrensutsatta underhållet och att dagens organisation är till gagn för järnvägen. Seko delar inte den uppfattningen utan anser att ett allvarligt systemfel är inbyggt i dagens organisation.

För att säkerställa att de resurser som verkligen läggs på underhåll av svenska järnvägar går till arbete på spåren krävs att organisationen för underhållet stöps om, Trafikverket skall ansvara och utföra järnvägsunderhåll i egen regi. Idag sker allt underhåll genom upphandling, vilket har lett att det kan vara flera aktörer som är inblandade i samma komplexa system på samma plats. Det leder till problem i samordning såväl som ansvarsfördelning. Järnvägen är ett system och det krävs samordning i alla led för att det ska fungera effektivt.

Trafikverket riskerar att gå så pass långt i att lägga ansvaret för olika delar i verksamheten på andra än sig själv att förutsättningarna för att fatta välgrundade beslut om inriktning och nivå i underhållet riskerar att gå förlorade. Genom att låta entreprenören själv ansvara för allt mer förlorar beställaren kunskap och kontroll över spåren.

När som helst kan en allvarlig olycka inträffa på svensk järnväg. Det har varit nära flera gånger och det finns alarmerande tillbudsrapporter. Risken för detta ökar för varje dag som regeringen inte skjuter till tillräckligt med resurser, samtidigt som organisationen kring järnvägen är mer anpassad efter privata företags möjligheter att göra stora klipp än efter att skapa ett sammanhållet och fungerande järnvägsnät med preventivt underhåll.

Alexander Lindholm
ordförande Seko Stockholm

Ämnen i artikeln

00:00 / 00:00