Debatt: Därför ska V fortsätta att driva EU-utträde

Vänsterpartiet håller på att slopa sin principiella EU-kritik. Enligt förslaget till EU-valplattform vill man istället jobba för ”ett mer ambitiöst samarbete” inom EU. Det hela motiveras med hänvisning till en SCB-undersökning som visar att 52 procent av partiets väljare numera gillar EU. Det gjorde exempelvis Jonas Sjöstedt när han i en debattartikel i Dagens ETC  slog fast att kravet om EU-utträde nu ska ”läggas åt sidan”.

Sjöstedt vill skrota den principiella EU-kritiken inför valet och odlar istället en tilltro till EU:s förmåga att lösa världens problem. Partiledningen anser ”att vänsterväljare tycker att EU kan och bör användas för att försöka lösa vissa problem” så som klimatkrisen och ”den växande ojämlikheten”.

Det är förstås behjärtansvärt att Vänsterpartiet inte vill framstå som nationalistiskt och att partiet slåss för miljön. Men det är samtidigt också aningen naivt att tro att Vänsterpartiet ”i EU” skulle kunna ”rädda klimatet och bekämpa rasismen”, som Sjöstedt så vackert skrev i ETC i december.

Det är spännande att se att Deniz Butros i Dagens ETC ändå försöker ge intryck att Vänsterpartiet nu skulle vara ”det enda EU-kritiska partiet”. Den EU-valplattform som Butros har varit med om att ta fram är ju inte så värst EU-kritisk.

I den läggs ju den grundläggande EU-kritiken ”åt sidan”, som Sjöstedt skrev i ETC i höstas. Och det gör det svårt att egentligen förstå varför partiet skulle vara så värst mycket mer EU-kritiska än vilket annat parti som helst. Om partistyrelsens förslag går igenom vill säga – först i helgen kommer en valkonferens spika Vänsterpartiets EU-plattform.

Partistyrelsen, där Sjöstedt och Butros ingår, har inför konferensen avslagit alla principiellt EU-kritiska motioner från såväl enskilda medlemmar som hela partidistrikt. Motioner som beskriver de grundlagshinder som finns mot att driva radikal miljöpolitik inom EU. Motioner som vill att V aktivt ska motverka EU:s federala, överstatliga riktning och arbeta för att föra tillbaka makt till folket.

Partistyrelsens nya vision om ett EU som ska kunna bli en plattform för all sorts vänsterpolitik rimmar illa med det reellt existerande EU. För det första har EU-fördraget helt andra prioriteringar än Vänsterpartiet. För det andra så påverkas EU långt mer av stormakts- och kapitalintressen än av Vänsterpartiets EU-parlamentariker.

Och för det tredje vet vi vad det är som kan hända när EU-lag slår ut svensk lag. Jag tänker här exempelvis på EU-lagens inverkningar på den fackliga konflikträtten, migrationsrätten och på handelspolitiken. Slutligen så vet vi att EU har skapat lönedumpning och sämre villkor för lastbilschaufförer, byggnadsarbetare och sjuksköterskor, eftersom utländska arbetare kan arbeta här för villkor långt under kollektivavtalsnivå.

Sådant är EU och det är inte en tillfällighet. EU är kapitalets union. Men Sjöstedt och Butros vill ändå att Vänsterpartiets grundläggande EU-kritik inklusive utträdeskravet ”läggs åt sidan”. Den nya ”kritiken” är mesigare och går ut på att EU är för slapphänt i klimatfrågor och för reaktionär i en rad andra frågor.

Det här görs kanske för att de tror att väljarna inte kan förstå att man kan vara för ett utträde ur EU och samtidigt ställa upp till EU-valet. Den uppfattningen delar jag inte! Så klart att det går att vara EU-motståndare och samtidigt kämpa för att förbättra det som förbättras kan, genom konkret sakpolitik.

Jag anser givetvis att den europeiska vänstern ska driva på i EU för klimaträttvisa, en human migrationspolitik och en stärkt arbetsrätt – men jag är inte så naiv att tro att EU kan förvandlas till något som EU inte är: ett vänsterprojekt. Jag ställer mig därför bakom de V-distrikt som vill ha kvar utträdeskravet i plattformen.

Vänsterpartiet har tyvärr inte förvaltat partiets ansvar att försvara den svenska EU-kritikens traditionellt progressiva karaktär särskilt väl. Oförståeligt nog så verkar partiets valstrateger dessutom ha glömt bort att många EU-motståndare måhända inte ens har röstat i de senaste EU-valen.

Det görs inga försök att locka dessa väljare till valurnorna. I stället ska principiellt EU-positiva väljargrupper lockas. Och V blir som alla de andra riksdagspartierna, som faktiskt allihop har sin egen ”kritik” mot det som EU gör eller inte gör.

Partiledningen vill dock inte låtsas om att de i praktiken håller på att byta barrikadsida i EU-frågan. Istället hävdar de att väljarna skulle ”svikas” om vi inte strävar efter att förändra EU inifrån. Jag tror att det är precis tvärtom: det vore ett strategiskt misstag att ge upp vårt starkaste kort att driva EU åt vänster – nämligen hotet om utträde. Jag, som fackligt aktiv, vet hur den svenska strejkrätten i Sverige fungerar. Det räcker ofta att skramla med konfliktvapnen för att förmå arbetsgivaren till förhandlingsbordet. På samma sätt är vårt EU-motstånd vår största styrka.