Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Dags att styra upp den personliga assistansen

Dagens ETC.

På samma sätt som de assistansberättigade ska ges möjligheter att få leva som andra måste de personliga assistenterna ges möjligheter att få arbeta som andra, skriver Lenita Granlund och Oskar Taxén från Kommunal.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Möjligheten att kunna få personlig assistans har inneburit en frihetsrevolution för tusentals personer med funktions­variationer. Det är en unik välfärdstjänst där den enskilde får välja vem som ska ge hjälpen och också har mycket stor frihet över att påverka hur hjälpen ska ges. Idag får ungefär 20 000 personer varje månad assistans av cirka 100 000 personliga assistenter.

Det finns dock orosmoln. De senaste åren har kostnaderna för den personliga assistansen ökat, vilket har föranlett regeringen att lova att man ska ”se över” insatsen. Samtidigt gör biståndshandläggare redan idag hårdare bedömningar än tidigare av vissa gruppers behov. I media har vi kunnat läsa om hur kriminella utnyttjat kryphål i systemet för att lura skattebetalarna på miljonbelopp. Det är uppenbart att vi framöver kommer att få se förändringar på området.

Kommunal lanserar idag en ny rapport: Arbete på samma villkor som andra – dags att styra upp den personliga assistansen där vi granskar insatsen personlig assistans från ett styrningsperspektiv. Genom rapporten vill vi bidra med de personliga assistenternas perspektiv. För att värna den sannolikt viktigaste funktionshinderpolitiska reformen någonsin är vår slutsats att yrket och branschen måste professionaliseras.

Centralt i en sådan professionalisering är assistenternas utbildning och anställningsvillkor. På samma sätt som de assistansberättigade ska ges möjligheter att få leva som andra måste de personliga assistenterna ges möjligheter att få arbeta som andra. Så är det inte idag då assistenterna undantas från viktiga lagar och regler på arbetsmarknaden. Undantagen innebär att väldigt många assistenter helt saknar anställningstrygghet och därför kan sägas upp vid minsta lilla meningsskiljaktighet. Så skapas inte förutsättningar för ett professionellt arbetssätt och en välfärdstjänst av hög kvalitet.

Vidare behöver företagen i assistansbranschen ta samma arbetsgivaransvar som alla andra arbetsgivare på arbetsmarknaden. Det handlar till exempel om ansvaret för arbetsledning, för vikarier, för sjuklön och semestrar. Alla de där frågorna som man på den övriga arbetsmarknaden bara förväntar sig ska fungera men som inom assistansen ofta kan leda till konflikter mellan den anställde och den assistansberättigade. Här måste strängare krav på anordnarna ställas så att företag som inte är lämpliga som arbetsgivare heller inte får vara det.

Dessutom behöver frågan om anhörigassistans adresseras. Idag ges ungefär en femtedel av all assistans av en anhörig till den assistansberättigade. Kommunal anser att denna andel bör minska till förmån för professionell assistans.

Kommunal presenterar i rapporten ett antal konkreta förslag för en ökad professionalisering, bland annat förändringar i lagstiftning, i kollektivavtal och i vilka krav som behöver ställas för tillstånd att få bedriva assistans. Kommunal anser också att det är av stor vikt att den så kallade 1,4 procentsregeln inom assistansersättningen omedelbart avskaffas. Regeln leder till att kommuner tvingas privatisera sin assistans samtidigt som den undergräver förutsättningarna för den svenska modellen med partsförhandlande löner och villkor.

/ Lenita Granlund

Avtalssekreterare, Kommunal

/ Oskar Taxén

Jurist, Kommunal