Debatt: Därför är det rimligt med en integrationsamnesti

Den slopade lagen om spårbyte har redan lett till att över 600 människor har utvisats. Det handlar om personer som arbetar, betalar skatt och är etablerade i det svenska samhället. Beslutet att utvisa två undersköterskor från Södersjukhuset blev startskottet för en bredare protest och nu varnar flera sakkunniga för att rättstillämpningen och lagstiftningen är rättsosäker.

Den 1 april förra året avskaffades möjligheten till att få stanna kvar i Sverige på grund av så kallat spårbyte. Det handlade om människor som valt att försörja sig själva istället för att gå på bidrag under asylprocessen och som tidigare kunde beviljas arbetstillstånd inifrån Sverige genom så kallat spårbyte. Efter två år med fortsatt arbete kunde de även få förlängt uppehållstillstånd inifrån Sverige, förutsatt att arbetsgivaren erbjöd tillräckligt hög lön etcetera, med målet att efter fyra år kunna ansöka om permanent uppehållstillstånd.

Situationen idag visar tydliga brister i förutsebarhet och proportionalitet. Människor som har följt gällande regler, arbetat och integrerats i Sverige utvisas nu på grund av missade övergångsregler när spårbytet togs bort. Det handlar om människor som haft befogade förväntningar att erhålla ett förlängt tillstånd att få stanna och fortsätta sina integrerade liv i landet, som nu istället utvisas på obestämd tid. Denna situation som våra politiker nu bäddat för undergräver tilliten till rättssystemet och slår hårt mot både individer och arbetsplatser.

Sverige har tidigare visat att det går att rätta till systemfel. Gymnasielagen infördes för unga som hamnat i kläm efter långa väntetider och bristande rättssäkerhet i asylprocessen. Även år 2005 beslutade riksdagen om en amnesti i form av en tillfällig lag under november 2005 till mars 2006 för familjer, efter att staten själv konstaterat allvarliga brister i handläggningen. Båda dessa åtgärder var exceptionella, men nödvändiga för att återupprätta rättssäkerheten.

Att idag kräva att etablerade människor ska säga upp sig, lämna Sverige på obestämd tid och invänta ett eventuellt nytt arbetstillstånd från ett annat land är inte rimligt. Det skapar djup ekonomisk och social osäkerhet för individen, stora problem för arbetsgivare och riskerar att försvaga Sveriges kompetensförsörjning, inte minst inom bristyrken.

En integrationsamnesti för skötsamma och etablerade spårbytare som har hamnat i kläm vore därför både rättsligt och samhälleligt rimlig. Dessa människor är inte ett problem som ska lösas bort. De är en tillgång som Sverige har råd att ta till vara.

En amnesti vore här ett steg mot rättssäkerhet, proportionalitet och ett Sverige som står upp för människor som gör rätt för sig.