Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Blunda inte ännu en gång för antisemitismen

Synagogan i Göteborg kärleksbombas efter lördagskvällens attack. Blommor och pappershjärtan sattes upp på grindarna till byggnaden
Synagogan i Göteborg kärleksbombas efter lördagskvällens attack. Blommor och pappershjärtan sattes upp på grindarna till byggnaden Bild: Bild: Nora lorek/TT

Dagens ETC.

Lita aldrig på de som försöker ställa folkgrupper mot varandra. Nästa gång gäller det dig.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Det är mörk novemberkväll. Människorna är på väg hem, eller har just börjat laga kvällsmålet efter att ha hämtat barnen på dagis. Julbelysningen är inte på plats ännu, men i köpcentret är det redan ommöblerat så att vi inte skall glömma bort julen.

En glasruta splittras. Ännu en, snart fler än man kan räkna. Affärsinnehavarna misshandlas, dödas. Synagogan sätts i brand. Poliserna har denna kväll annat för sig än att ens försöka gripa brottslingarna och mördarna som får gå vidare på sin jakt. Allt är iscensatt av regeringen och Partiets militära kommando.

Det hände inte här, det hände för 80 år sedan i ett annat välmående land som tills nyligen var demokratiskt. Under det som kallas Kristallnatten, en pogrom mot Tyska rikets judar.

Mer än 1000 synagogor brändes, ett hundratal personer dödades på plats och tusentals judiska män deporterades till koncentrationsläger.

Många av dem dog inom några månader. Det krossade glas som gnistrade som kristall på städernas gator kom från skyltfönstren till mer än 7000 förstörda butiker med judisk anknytning och från bostäder som plundrades och vandaliserades av SA-styrkor och civila lynchmobbar.

Många år har gått. Vi trodde att antisemitismen var historia. Vi trodde att vi var på väg mot en rimligare värld där judar inte längre behöver vara rädda att visa sig på stan, att det är okej att gå klädd i kippa eller huvudduk, att jag kan gå hand i hand med min älskade oavsett vilket kön hen har. Kort sagt: att vi nått dithän att alla människor har samma rättigheter och skyldigheter, där etnicitet, tro, kön eller hudfärg inte var grunden för det värde en människa tillmäts.

Vi hade fel. Tyvärr hade vi mycket fel. Vi såg inte tecknen.

Idag ser vi hur antisemitism och rasism än en gång breder ut sig, ibland förklädd till nationalism. Idag tillåts nazister demonstrera på gator och torg. I Göteborg, i Visby, i många städer i Sverige och i andra länder vi upplever som demokratiska. Minst elva judar mördades av en nazist i en synagoga i Pittsburgh, USA. President Trump lade skulden på gudstjänst-deltagarna som ”borde varit beväpnade”. I en synagoga, i en kyrka, i en moské tillber, upplever besökarna G-d. Då bär man inte vapen.

Nazistiska hatbrott pågår dagligen. I Sverige, i Europa, ja på alla kontinenter.

Lärdomen av Kristallnatten är: Det kan hända igen.

Den kan hända oss judar, det kan hända andra.

Antisemitism och annan rasism går hand i hand. Samma grupper som attackerar judar hatar också muslimer, attackerar moskéer, bränner flyktingförläggningar, attackerar hbtq-personer. Kristallnatten gällde judarna. Sedan kom turen till romerna, till de funktionshindrade, till de oppositionella, till kulturarbetarna.

Den tyske pastorn och motståndsmannen Martin Niemöller skrev:

I Tyskland hämtade de först kommunisterna,

och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;

Sedan hämtade de de fackanslutna,

och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;

Sedan hämtade de judarna,

och jag protesterade inte, för jag var inte jude;

Sedan hämtade de mig,

och då fanns ingen kvar som protesterade.

Niemöller såg tidigt, men ändå försent vad som komma skulle.

Kristallnatten beskrivs ofta som en ögonöppnare. I backspegeln är det lätt att se vägen från novemberpogromen till de svarta åren då minst 12 miljoner människoliv skördades i nazistiska dödsläger, framför exekutionspatruller eller maldes till döds i slavarbete. Ungefär hälften av offren var judar. Bland de övriga fanns romer, resande, slaver, personer med funktionshinder, homosexuella och politiska motståndare.

Ändå valde de flesta att blunda. Antisemitismen var inte isolerad till Tyskland. De flesta länder i världen höll gränserna stängda för flyende judar.

Efter kriget gick det inte att blunda längre. Nazismen betydde död och förstörelse. Ändå finns idag inflytelserika personer som hävdar att förintelsen aldrig ägt rum. Ledare i ungerska regeringspartiet Jobbik, rådgivare till Trump, inflytelserika medlemmar i Sverigedemokraterna…

Lärdomen är: Blunda inte än en gång för vad som kan ske på en gata nära dig. Lita aldrig på de som försöker ställa folkgrupper mot varandra. Nästa gång gäller det dig. Du är demokratins väktare.

00:00 / 00:00