Debatt: Black lives matter kan visa oss den svenska rasismen

Protesterna i USA efter mordet på George Floyd i Minneapolis är en fortsättning på den amerikanska medborgarrättsrörelsen – en rörelse med en unik historia som formar den amerikanska debatten kring rasism.

Amerikaner har trotsat utegångsförbud och kravallpoliser för att kräva rättvisa för George Floyd. I USA betyder rättvisa i rasfrågan – så kallad ”racial justice” – två saker. Det är ena är att USA erkänner skuld och ger reparationer (monetär kompensation, reds anm.) för en historia av våld mot svarta som började med de första slavskeppens färd över Atlanten. Det andra är ett amerikanskt samhälle där social och ekonomisk rasjämlikhet är en verklighet.

Rättvisa i denna mening, jämlikhet, är otänkbar utan att rättvisa i den första meningen – skuld, reparation och, kanske, försoning – först ägt rum. Men hur reparerar man en historia som denna, med dess oavbrutna följd av omänskligförklaranden av svarta?

Kanske genom att inte ge upp kravet på just en sådan komplex rättvisa, som samtidigt kräver ett erkännande av skuld från det vita USA och att denna skuld förlorar sin mening i ett samhälle utan rasism.

Ett omedelbart resultat av protesterna är att det plötsligt blivit mer mainstream i USA att tala om en specifikt anti-svart rasism, ”anti-Blackness”, separat från strukturell rasism i allmänhet. Detta ansågs tidigare radikalt. Protesterna har alltså lyckats göra USA mer medvetet om att den amerikanska nationens historiska premiss, att svart liv är mindre värt än vitt liv, fortfarande är dess verklighet.

Solidaritet med denna protest och dess krav på rättvisa är ett måste. Det finns dock en risk med att se den som direkt applicerbar till Sverige om det låter oss bekvämt och unisont fördöma rasism på amerikanska medan vårt eget samhälle fortsätter att – på svenska – omvandlas till ett där människors livsmöjligheter alltmer dikteras av vilken social och ekonomisk kategori de föds in i.

Om det specifikt afroamerikanska i Black lives matter-protesterna respekteras, visar sig däremot en protest som inte kräver någon översättning, som är densamma på amerikanska och svenska. Obduktionen av George Floyd visade att han haft coronaviruset. Ett symboliskt laddat faktum som bidragit till protesternas styrka. Afroamerikaner har drabbats mycket värre av pandemin än andra amerikaner. En parallell diskrepans framträder i de grafiska corona-kartorna över Stockholm, med en gradvis mörknande färgskala från Stockholms innerstad ut till Rinkeby-Kista och Skärholmen, från ensiffriga till tvåsiffriga dödstal. Denna parallell mellan de två länderna fortsätter såklart i andra statistiska register över vem som har rätt till liv och i vilken grad.

Solidaritet med de amerikanska protesterna kräver därför både att vi respekterar den specifikt anti-­svarta rasismens verklighet och att vi hittar vårt eget språk för vad som är specifikt i svensk rasism och hur den motarbetas. Rasismen är universell, men måste bekämpas lokalt.