Debatt: Biståndsministern måste skärpa sig

Inför 60 organisationer ägnade Forssell 90 minuter åt att helt enkelt informera organisationerna om den omställning som de inte fått vara med och påverka framtagandet av. Efteråt säger han till Dagens Nyheter: ”Det är möjligt att fler vill ha ännu fler möten. Men vi har väldigt många civilsamhällesorganisationer och det är omöjligt att träffa alla separat. Vi har valt att träffa dem tillsammans och informera alla samtidigt.”

Tystnad och inga möten, följt av ett otydligt regleringsbrev utifrån vilket verksamhet inte kan planeras – så beskriver 17 av Sveriges största biståndsorganisationer det första halvåret med regeringen (SvD debatt 9/1). Sveriges riksdag har också försökt få ministern att ta ansvar. En öppen hearing anordnades så fort högerregeringens permanenta och drastiska nedskärningar av biståndet blev kända. Den valde ministern att inte delta på.

Biståndsminister Forssell måste skärpa sig. Det är för mycket som står på spel för att göra biståndet till Forssells enmans­föreställning.

Att regeringen och SD stänger dörren till oppositionen, det må så vara, vi är ju inte överens. Men att regeringen vänder ryggen till civilsamhället, det är mycket märkligare. För civilsamhället ska höras innan biståndet reformeras. Denna process – gemensamma åtaganden (GÅ) – togs fram av Forssells partikamrat, den förre moderata biståndsministern, under regeringen Reinfeldt och har fungerat sedan dess. Under både miljöpartistiska och socialdemokratiska biståndsministrar. Det handlar inte om att ”informera”, det handlar om att samarbeta.

Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet är sprunget ur Sveriges folkrörelser. Vi vet att meningsfull förändring skapas tillsammans med människor. Det är speciellt sant inom det svenska biståndet. Svenska civilsamhällesorganisationer och folkrörelser har burit biståndsfanan högt i över 100 år. Med deras erfarenhet, expertis och oförtröttliga engagemang har svenskt bistånd rankats som världens främsta. Civilsamhället och våra folkrörelsers engagemang i bistånds­politiken är inte en pliktskyldighet för regeringen, det är en avgörande del i vad som gjort svenskt ­utvecklingsbistånd så framgångsrikt.

Det biståndsminister Forssell nu gör med svenskt bistånd är den raka motsatsen till det effektiva bistånd Sverige gjort sig känt för och som regeringen påstår sig vilja värna.

Civilsamhället och våra folkrörelser garanterar vård, skolgång och utveckling för miljontals människor. Klimatbistånd och stöd till kvinnor och flickors rättig­heter måste öka. Biståndet behövs för att bygga demokrati och fred i världen. Nu mer än någonsin. Det är minst sagt livsavgörande med klara ­besked om hur det arbetet ska kunna bedrivas framåt. Det är hög tid att den moderata bistånds­ministern lyssnar och samarbetar med de som kan biståndverkligheten. Det skulle tjäna Sverige och världen väl.