Debatt: Bekämpa inte granbarkborre med avverkning – bekämpa klimatförändringarna

Granbarkborren är en del av det naturlig skogsekosystemet och en nyckelart som gynnar biologisk mångfald i skogen. Den skapar död ved vilket är en bristvara för många lavar, mossor, svampar, insekter och fåglar i dagens skogslandskap. Trots detta ska granar nu avverkas i naturreservat och nyckelbiotoper för att hindra barkborrens framfart i naturen. 

I Stockholms län ska skogsåtgärder utföras mot granbarkborre i 168 naturreservat,. Även Länsstyrelsen i Kalmar län har ändrat föreskrifterna och skötselplanerna i 25 naturreservat för att möjliggöra avverkning för att minska risken för spridning av granbarkborre. I Länsstyrelsens naturreservatsförslag vid sjön Risten i Åtvidabergs kommun i Östergötland har redan regelrätta avverkningar utförts i ett flertal nyckelbiotoper och värdekärnor för att bekämpa granbarkborren. Växtplatser för rödlistade och hotade arter har utplånats eller skadats. En del av skogarna har till och med markberetts efter avverkning vilket brukar göras i produktionsskogar.

Död ved som plockas bort från skogen kan förvärra situationen eftersom den döda veden är viktig för granbarkborrens naturliga fiender. Granbarkborren uppskattas som föda av många skogsarter såsom hackspettar, rovlevande flugor, skalbaggar och parasitsteklar. Det är därför viktigt att gynna dessa arter och bevara deras livsmiljöer för att minska risken för allvarliga massförekomster av granbarkborre i framtiden.  

Granbarkborren måste ha tillgång till färsk innerbark och är inte intresserad av döda träd utan bark, av lövträd eller av tall. I en naturskog finns vanligtvis flera olika trädslag i olika åldrar och storlekar. Det gör att avståndet mellan lämpliga granar för granbarkborren i naturskogar kan vara förhållandevis stort och att det blir svårare för insekten att etablera sig. Enligt Skogsstyrelsen är granbarkborren en sällsynt art i en riktigt stor naturskog. Granbarkborrar i naturreservat innebär i de flesta fall inte något hot mot reservatens naturvärden, snarare tvärtom. Forskning från SLU visar att mängden granbarkborrar i reservat sannolikt är betydligt mindre än i kringliggande brukade granbestånd.

En stor del av dagens skogslandskap består av likåldriga och täta granbestånd vilket gynnar granbarkborren. De gynnas bland annat av vindfällda träd i hyggeskanter eller fristående träd som lämnats på hyggen. De lockas även till färska hyggen, troligtvis på grund av doften från stubbar och ris samt av feromon från artfränder.

Många granbarkborrar övervintrar dessutom i marken och blir kvar i skogen om avverkning utförs under vintern och våren. Mycket av barken, med barkborrar, riskerar att ramla av i skogen när skördaren upparbetar träden. 

Istället för att bekämpa en insekt borde grogrunden för dess framfart tas itu med. Klimatförändringarna gynnar granbarkborren och träd som utsätts för torkstress är mer sårbara för granbarkborrens angrepp. Sveriges skogar behöver klimatsäkras genom skogsskydd, naturlig föryngring och främjande av varierande bland- och lövskogar. Detta gynnar även ett flertal andra ekosystemtjänster. 

Avveckla det aktuella regeringsuppdraget för att bekämpa granbarkborrar i formellt skyddade områden. Inför istället ett regeringsuppdrag för att bevara naturskogar och en utfasning av den ensidiga satsningen på barrträd. Det strider mot miljö- och klimatmål att använda granbarkborrar som alibi för att avverka i lagskyddade naturskogar. Dels för att vi måste bevara dessa skogar, men också för att avverkningen inte har den effekt som avses.