Debatt. .

2014-04-04 09:55

Avdragsrätten för gåvor urholkar Sveriges välfärd

Den införda skattereduktionen för gåvor till hjälporganisationer riskerar att bidra till att vi får en allt mer privatiserad välgörenhet på bekostnad av solidarisk skattefinansierad välfärd, skriver Jacob Johnson, Vänsterparitets skattepolitiska talesperson.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per månad. Avsluta när du vill.

I förra veckan redovisade Skatteverket att avdragen för gåvor för att ”främja social hjälpverksamhet” ökade med nästan 36 procent mellan 2012 och 2013. Skattebortfallet blev drygt 216 miljoner kronor förra året och den genomsnittliga skattesubventionen knappt 300 kronor per person. De begränsade beloppen det handlar om – både för statskassan och den enskilde givaren – kan göra att frågan om dessa avdrags vara eller inte vara kan tyckas vara av marginell betydelse. Men för oss i Vänsterpartiet är frågan om avdragsrätten för gåvor principiellt viktig eftersom den handlar om synen på vår gemensamma välfärd – hur den ska betalas och fördelas. Välfärden måste gå att lita på.

Den borgerliga regeringen införde skattereduktion för gåvor i januari 2012 i syfte att stärka den ideella sektorn. Att enskilda medborgare vid sidan av vad samhället bidrar till olika välgörande ändamål är ett välkommet tillskott för många verksamheter. Men jag och Vänsterpartiet anser att de insatser samhället betalar för också ska beslutas i demokratisk ordning. Man kan också ställa sig frågan varför alla vi medborgare som betalar skatt ska bekosta andras skatteavdrag? För varje skattekrona som försvinner på grund av en införd avdragsrätt måste – allt annat lika – andra medborgare betala bortfallet. Det är också något motsägelsefullt med tanken att givaren måste uppmuntras med ett avdrag för att ge sina gåvor. Risken är att vi får en alltmer ”privatiserad” välgörenhet och att offentligt stöd, som vi fattat beslut om i demokratiska forum, till exempel till föreningsliv, sociala verksamheter och forskning, ersätts med privat finansiering via gåvor.

Vänsterpartiets syn är att välfärden är det offentligas ansvar och den ska vi gemensamt och solidariskt skattefinansiera. Vi säger nej till vinster i välfärden eftersom vi tycker att varje skattekrona ska användas där den behövs. Den avdragsrätt som regeringen infört avser bidrag till ”hjälporganisationer” – alltså organisationer som arbetar mot grupper i samhället som vi menar bör vara det offentligas ansvar. Införandet av en skattereduktion för gåvor till hjälporganisationer bidrar till att fokus flyttas: Från en välfärd som enligt Vänsterpartiet ska vara en rättighet och som ska fördelas efter människors faktiska behov, till något som mer påminner om välgörenhet.

Det införda avdraget är vidare ett ytterligare avsteg från ett enkelt och robust skattesystem. Skattesystemet bör vara utformat så att det har så få undantag som möjligt. Ett annat exempel på ett sådant avsteg är RUT-avdraget som också har ökat de senaste åren. 2013 kostade RUT-avdraget hela 2,4 miljarder kronor. Att skattepengar används till städhjälp framför allt för högavlönade innebär både en omvänd fördelningspolitik, och att andra satsningar som kostar pengar inte blir av. Vi kan konstatera att avdragen både för gåvor och för RUT ökar snabbare än skatteintäkterna. Den borgerliga avdragspolitiken inom skatteområdet urholkar därför successivt den skattefinansierade och demokratiskt beslutade välfärden!

Jacob Johnson (V) 
Skattepolitisk talesperson