Debatt: Att fängsla 13-åringar bryter mot lagen – och mot sunt förnuft

Domstolsverket, Institutet för mänskliga rättigheter, Rädda Barnen, Barnombudsmannen, Brå och Socialstyrelsen är bara några av de organisationer och myndigheter som tydligt förklarat varför det är en mycket dålig idé att sätta barn i fängelse. Inte heller tunga instanser som Justitiekanslern och Justitieombudsmannen står bakom förslaget. 

Regeringens förslag ifrågasätts inte minst av de aktörer som kommer att möta dessa barn. Kriminalvården är glasklar: 13-åringar ska inte sitta i fängelse utan bör tas om hand på andra sätt. Fackförbunden vars medlemmar arbetar på anstalter och häkten är tydliga med att Kriminalvården varken har resurser eller kompetens för att ta hand om barn. Polisen ser en risk för att ännu yngre barn dras in i kriminalitet. Åklagarmyndigheten och Advokatsamfundet menar att förslaget kommer leda till tillämpningsproblem och osäkerhet för både rättsväsendet och barnen. 

Trots kritiken verkar regeringen gå vidare med förslaget. Det är uppenbart att regeringen agerar mot bättre vetande, att förslaget inte handlar om att komma till rätta med kriminalitet.

Det handlar om att ta till sig tillgänglig expertkunskap och inte genomföra åtgärder som riskerar att leda till ännu mer kriminalitet, utförda av ännu yngre barn. 

Det har blivit en sport i svensk politik att vara den som är “tuffast mot gängen”, oavsett förslagets konsekvenser. Att vi motsätter oss förslaget om att sätta barn i fängelse handlar inte om att vara “soft on crime”. Det handlar om att ta till sig tillgänglig expertkunskap och inte genomföra åtgärder som riskerar att leda till ännu mer kriminalitet, utförda av ännu yngre barn. 

Regeringen säger att utvecklingen där allt yngre barn som rekryteras till gängen motiverar att barn ska sitta i fängelse. Vi måste “prova nytt”, som justitieminister Gunnar Strömmer (M) säger. 

Om regeringen vill “prova” något nytt så kan de testa att ge kraftigt stärkta resurser till vård, socialtjänst, och skola – verksamheter som varje dag möter barn och deras familjer och har störst möjligheter att förebygga en kriminell utveckling. Det finns också goda exempel både från svenska kommuner och Danmark på brottsförebyggande arbete där ungdomar som befinner sig i riskzon för att dras in i kriminalitet blir föremål för riktade insatser från polis, socialtjänst och skola. Vi behöver samtidigt sätta dit gängtopparna och höja straffen för gängens rekryterare. Det är på sådana insatser som pengar ska läggas, inte på att sänka straffmyndighetsåldern.

Något av det mest allvarliga med regeringens förslag är att intagna barn riskerar att få sämre skolundervisning. Regeringen väntas snart presentera lagändringar som möjliggör att barn i fängelse får delar av skolundervisning på distans. Samtidigt vet vi utifrån uppgifter från Sis, att den målgrupp barn som Kriminalvården ska ansvara för har stort behov av extra stöd. En stor del av dem som är i gymnasieåldern har inte ens klarat grundskolans krav. 

Istället är risken överhängande att de, när de kommer ut från fängelse, varken har klarat skolan eller lämnat kriminaliteten. 

Det är uppenbart att den här gruppen barn inte kommer klara skolundervisning på distans inne på en anstalt. Istället är risken överhängande att de, när de kommer ut från fängelse, varken har klarat skolan eller lämnat kriminaliteten. 

Om barn och unga begår brott ska det självklart få konsekvenser. Vi menar däremot att Sis, trots sina brister, även framöver har bäst förutsättningar att ta emot den här gruppen. De har också den erfarenhet som krävs för att ge en gedigen skolgång. Samtidigt måste Sis reformeras i grunden för att bli en trygg och säker plats, med tillgänglig och kompetent personal och kvalitativ vård, för att barn och unga ska få chansen till rehabilitering. Barn ska inte straffas på samma sätt som vuxna av ett enkelt skäl: barns hjärnor är inte färdigutvecklade, de har sämre impulskontroll och är mer riskbenägna. 

Till och med när barn utnyttjades som arbetskraft, insåg man att barn under 15 år var för unga för att sitta i fängelse. Straffmyndighetsåldern har legat på 15 år i Sverige sedan 1864. Vi ska röra oss framåt, inte bakåt. Att sänka straffmyndighetsåldern till 13 år vore ett enormt nederlag för Sverige.

Regeringens förslag spelar rysk roulette med våra barns framtid och saknar helt stöd i forskning och samhället i stort. Det är farligt inte bara för barnen, utan också för Sverige.