Opinion
Debatt: Arbetarrörelsens framtid är grön
Dagens ETC.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Det bubblar inom socialdemokratin. Fler och fler aktörer inom arbetarrörelsen får upp ögonen för den överproduktionskris som klimatfrågan utvecklas till. LO har klubbat ett klimatpolitiskt program som förordar stora investeringar inom gröna näringar. Ett av de mest dramatiska besluten på SSU:s kongress 2019 var omformuleringen av förbundets mål till den gröna socialismen. Nu har S-studenter gjort sitt bidrag i kampen för socialdemokratins gröna framtid i form av en rapport om klassmedveten klimatpolitik och de åtgärder som kommer krävas för att omställningen ska lyckas.
Behovet av snabbare utsläppsminskningar är skriande. För att vara i linje med klimatlagen och Parisavtalets mål krävs en minskningstakt i Sverige på 5–8 procent per år, jämfört med dagens minskningstakt på i snitt 1–2 procent. Samtidigt krävs en insikt om att den snabba omställningen kommer att ge både vinnare och förlorare. Folks arbetstillfällen och privatekonomi kommer påverkas olika i olika delar av landet med stor risk för att öka de växande ekonomiska och sociala klyftorna.
Detta är kärnan i den klassmedvetna klimatpolitiken. Samhället måste göra mer för att minska utsläppen gemensamt och samtidigt hejda de fördelningspolitiska effekterna som på kort sikt följer av omställningen. Ökad jämlikhet är därför helt avgörande för att en grön omställning av samhället inom planetens gränser ska accepteras. Politiken i 73-punktsprogrammet är dock otillräcklig. Utsläppen minskar inte tillräckligt snabbt samtidigt som de ekonomiska klyftorna tillåts att växa, en strategi för grön omställning som är dömd att misslyckas.
Den gröna omställningen måste vara socialdemokratins nästa stora projekt. På samma sätt som arbetarrörelsen ledde utvecklingen av välfärdssamhället på 1900-talet behövs en folkrörelse som leder nästa stora omställning på 2000-talet. En klassmedveten klimatpolitik som sätter trygghet i centrum har alla möjligheter att leverera en förnyad politik in i nästa decennium – utan att kompromissa med arbetarrörelsens värderingar. Mot det ställs ett högerkonservativt block, vars representanter inom bland annat M och SD inte räds att underblåsa destruktiva, klimatförnekande åsikter.
S-studenter presenterar därför en rapport med 15 förslag för en klassmedveten klimatpolitik. Rapporten föreslår flera reformer inom förbättrad samhällsstyrning, rättvis omställning, fossilfria transporter, hållbar ekonomi och EU:s klimatpolitik som flera S-föreningar, miljörörelser och studenter runt om i landet har fört fram. Det saknas inte förslag i klimatpolitiken. Det som saknas är förenande kraft som också har möjlighet att stoppa ojämlikheten. Arbetarrörelsen kan vara den kraften.
Det behövs ett rött perspektiv i klimatfrågan. Arbetarrörelsen behöver öka takten i omställningen, förnya sin systemkritik mot de bakomliggande orsakerna inom vårt ekonomiska system och visa på att hållbarhet och jämlikhet hör ihop. Bara så kan utsläppen minskas i den takt som nu krävs.
