Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Arbetarklassen ska inte ta smällen!

ETC nyhetsmagasin.

Det är alltid arbetarklassen som drabbas hårdast av hög inflation. Därför måste fackföreningsrörelsen redan nu kräva reella löneökningar och förbättringar för oss, skriver Sekos tunnelbanearbetare i fackklubb 111.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.

Inflationen i Sverige och i många andra länder skjuter i höjden och de som förlorar mest på detta är arbetarklassen.

I takt med att mat och energipriserna stiger i Sverige spår storbankerna även att boendekostnaderna ökar. Genomsnittsbelåningen för de i arbetsför ålder är över 600 000 kronor, varav merparten är bostadslån. Belåningsgraden är högre i Sverige än i övriga jämförbara länder. Samtidigt kräver hyresvärdar hyreshöjningar på 10 procent!

Meningen är att vi arbetare inte ska kräva att våra löner ska höjas med minst lika mycket, utan att vi istället ska ge de pengarna vi producerar till de stackars fattiga kapitalisterna! Några saker man medvetet inte tar upp i diskussionen är att vi, arbetarklassen, producerar allt medan några få kapitalägare tar hem hela vinsten. Sedan säger man att vi, som utgör arbetarklassen, inte kan kräva vad vi egentligen har rätt till, utan man ber oss istället att vi ska ha ”realistiska” krav. Realistiska krav, enligt kapitalägarna, är att man helt enkelt inte ska röra kapitalets vinster.

Vi menar att arbetarklassen länge har tagit sitt ansvar och att vi nu måste stå upp för våra rättigheter. Det borde vara självklart att alla vi som skapat denna produktionsutveckling, som pågått under årtionden, faktiskt har reella möjligheter att leva bättre med högre lön, kortare arbetstid, och mer fritid för våra barn och nära och kära.

Allt detta handlar om ett ord som de senaste åren har hamnat i glömska; nämligen klasskamp. Kapitalet och arbetarklassen har olika intressen. Kapitalet försöker vinstmaximera och vill behålla vinsten själva, medan vi i arbetarklassen vill ha vår del av kakan, så att vi ska kunna höja vår levnadsstandard.

I Storbritannien, Tyskland, Belgien, Grekland, Frankrike och andra länder pågår just nu arbetarledda strejker och stora demonstrationer som kräver ordentliga löne­ökningar, bättre arbetsvillkor, samt ett stopp för fortsatta privatiseringar.

Även här i Sverige måste fackföreningsrörelsen kräva reella löneökningar och förbättringar för oss. Det räcker inte bara med förhandlingar. Arbetarklassen måste visa att vi inte är lättlurade och att vi lär oss av andra strider som äger rum i hela världen.

Vi kräver reella lönehöjningar och inte smulor!