Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Använd alla resurser på det som kan ge räddning

”Ingen vet ännu var klimatkatastrofen kommer att sluta. Vi kan inte välja resultat. Det är för komplicerat. Men vi kan välja att agera – på ett sätt som vi aldrig tidigare gjort,” skriver debattören.
”Ingen vet ännu var klimatkatastrofen kommer att sluta. Vi kan inte välja resultat. Det är för komplicerat. Men vi kan välja att agera – på ett sätt som vi aldrig tidigare gjort,” skriver debattören. Bild: Bild: Johan Nilsson/TT

Dagens ETC.

Barnens drömmar och fantasier om sina framtida liv ersätts av bilder av undergång, till följd av att föräldragenerationerna inte tycks kunna välja att ändra sin livsstil och sina prioriteringar, skriver Agenda 2030-informatören William Grönlund.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Nu står vi här. Vid den punkt vi aldrig ville stå vid. Bakom oss har vi årtionden av insikt, vetenskapliga fakta och en total försummelse av mänsklighetens största utmaning någonsin.

Onsdagen den 23 juni 2020 rapporterade alla större svenska medier om den läckta rapporten från FN:s klimatpanel, IPCC. En rapport som kallas ”den mest uttömmande vetenskapliga genomgången hittills.”

”För sent att rädda klimatet nu”, skriver Expressen. Under rubriken ”Jordens människor är i fara” i Svenska Dagbladet beskrivs utkastet till FN:s klimatrapport som ”en mörk historia om en planet där människorna är i fara. Svält, torka och sjukdomar är följder av den globala uppvärmningen som redan är en verklighet, omöjlig att stoppa.”

Samtidigt som en regeringskris kring marknadshyror i nybyggnation, samtidigt som Sverige vinner fotboll i ett rekordhett Sankt Petersburg, samtidigt som vi drar efter andan i våra varma, kvava lägenheter och samtidigt som någon lägger sitt alldeles nya barn till sitt bröst, så får vi reda på att det är över nu. Vi kan bara ge upp. Det är för sent.

Är det vad vi vill? Vi som ser på fotboll, följer politiken, för barn till världen och befolkar jorden. Vill vi ge upp? Eller vill vi något annat? För vi har ett val.

De svarta rubrikerna och alarmerande ingresserna behöver inte nödvändigtvis avspegla den nära framtiden. Ingen vet ännu var klimatkatastrofen kommer att sluta. Vi kan inte välja resultat. Det är för komplicerat. Men vi kan välja att agera – på ett sätt som vi aldrig tidigare gjort. I IPCC:s läckta rapport står det att ”vi behöver en transformation. Genomgripande förändringar på processer och beteenden på alla nivåer: På individnivå, samhällsnivå, i näringslivet, våra institutioner och regeringar (...) Vi måste omdefiniera vårt sätt att leva och konsumera.” Det är nu eller aldrig.

Det är nu dags att bordlägga alla bråk och dra ett streck över alla obetalda oförätter. Samlas. Genomföra massiva satsningar på allt det hållbara, på klimatbildning, på framtida generationers fortbestånd. Använd all kraft och alla resurser på det som kan ge räddning och sluta lägga resurser på det som drar undan livsförutsättningarna för våra barn. Det krävs en politisk samling i alla nationer som om vi tillsammans stod inför ett krig. För det är det vi gör. Det är så allvarligt. Det är en fråga om överlevnad. Det är ett val att agera. Och det är ett val att låta bli.

Allt fler barn ser också faran och de ser oss – deras beskyddare. De mår dåligt av vad de ser. I Folkhälsomyndighetens miljöhälsorapport för 2021, ”Barns miljörelaterade hälsa”, kan vi läsa att ”cirka 20 procent av barnen i åldersgruppen 12 år att de väldigt ofta eller ofta oroar sig för klimatförändringen.” I februari 2021 lämnade 200 svenska psykologer in en varning till regeringen om barnens allt sämre psykiska tillstånd till följd av klimatkatastrofen. Deras drömmar och fantasier om sina framtida liv ersätts av bilder av undergång, till följd av att föräldragenerationerna inte tycks kunna välja att ändra sin livsstil och sina prioriteringar. Barnen kommer aldrig att förlåta oss för ett sådant svek, som Greta Thunberg uttryckte det inför FN:s generalförsamling för ett par år sedan. Logiskt. Fullkomligt rimligt.

Vi har kommit till den punkten nu. Den punkten där vi antingen ger upp inför våra barns blickar, utan att egentligen ens försökt. Eller så försöker vi.

00:00 / 00:00