Debatt: Angiverilagar hör inte hemma i vårt Sverige

Den 1 april trädde den nya lagen om uppgiftsskyldighet i kraft, en lag som på ett dramatiskt sätt förändrar hur skola och hälso- och sjukvård fungerar i Sverige. Den innebär att lärare, läkare och annan personal inom dessa fält nu är skyldiga att lämna ut uppgifter till brottsbekämpande myndigheter. Lagstiftningen, som trots protester har drivits igenom i högt tempo, riskerar att skapa en rädsla och osäkerhet bland redan utsatta grupper, framför allt papperslösa.

Papperslösa familjer kommer tveka att skicka sina barn till skolan av rädsla för att deras uppgifter kan anges vidare till polisen. Människor i behov av sjukvård kommer undvika att söka vård av fruktan för att avslöjas och utvisas. Konsekvenserna blir ofattbara.

Förra året orsakade förslaget om den så kallade angiverilagen stor debatt, och efter massiva demonstrationer och protester från facken och civilsamhället valde regeringen till slut att undanta skolan, hälso- och sjukvården samt socialtjänsten från förslaget. Men detta undantag blev kortlivat eftersom regeringen istället såg till att smyga in angiveri i annan lagstiftning i och med den nya lagen om uppgiftsskyldighet

.

Inte nog med att uppgiftsskyldigheten tvingas på skola och hälso- och sjukvården, det finns också ett förslag om en ny generell sekretessbrytande bestämmelse som bereds inom regeringskansliet. Enligt detta förslag ska även socialtjänsten omfattas av uppgiftsskyldigheten. Det betyder att socialarbetare, vars hela uppdrag är att hjälpa utsatta människor, kan tvingas ange dem. 

Går vi på en farlig väg mot ett auktoritärt samhälle.

Detta visar på regeringens tydliga intention att göra angiverisystemet ännu mer omfattande. När regeringen nu dessutom presenterat utredningen om vandel, som öppnar upp för rättsosäkra bedömningar och som inte är förenlig med svenska rättsstatliga principer, går vi på en farlig väg mot ett auktoritärt samhälle. 

Vi ser redan exempel på hur dessa hårdare tag tillämpas i rättspraxis. I en dom från Kammarrätten bedömdes förskoleförvaltningen i Göteborg skyldig att lämna ut uppgifter till polisen om papperslösa barn. Detta trots att barnkonventionen, som är svensk lag, säger att barnets bästa alltid ska komma i första rummet.

Om förskolor och skolor blir platser där barn riskerar att bli angivna, kommer det leda till att färre papperslösa föräldrar vågar skicka sina barn till skolan. Istället för inkludering och trygghet skapas ett klimat av rädsla och utanförskap.

Är det detta samhälle vi vill ha? Ett samhälle där barn är rädda för att gå till skolan, där sjuka undviker att söka vård och där socialtjänsten blir en kontrollinstans istället för en skyddsfaktor? Svaret är nej. Den nya angiverilagen och dess förslag till utvidgning hotar inte bara de papperslösa utan urholkar förtroendet för hela det offentliga Sverige. 

Vi menar att oavsett vilken asylstatus en familj har, ska barnen veta att de är välkomna i skolan med sina klasskompisar och ingen ska behöva tvivla på att söka vård när man behöver det. Det är vårt Sverige.

Motståndet mot dessa lagar har varit massivt. Människor har demonstrerat på gator och torg, fackföreningar har protesterat och experter har varnat för konsekvenserna. Men regeringen har vägrat lyssna. Nu är det dags att vi alla sätter ner foten och säger: Det här är inte det Sverige vi vill leva i. Angiverilagen må vara här, men vi kommer aldrig acceptera den.