Debatt: Alla svenskar ska ha råd att laga sina tänder

Vi lever i ett land där vi med rätta är stolta över den generella välfärden. Men på ett område bryter logiken samman. Kroppen och munnen behandlas som två olika entiteter, trots att vi vet att munhälsan är en del av helheten. Infektioner i munnen kan leda till allvarliga sjukdomar i resten av kroppen. Dåliga tänder leder till försämrad självkänsla, livskvalitet och minskar möjligheten att få och behålla ett arbete.

Skillnaden i hur tandvård respektive sjukvård är organiserad och finansierad skapar i praktiken ett parallellt vårdsystem där tänderna är reserverade för de som har råd. Att bryta benet kostar några hundralappar. Att skada en tand kan kosta en halv månadslön. I realiteten innebär det att människor med låga inkomster, osäkra anställningar och små marginaler ofta avstår från nödvändig tandvård tills det är för sent.

Vi vet att de ekonomiska barriärerna skapar ojämlikhet i hälsa. Vi ser det i statistiken: låginkomsttagare, unga vuxna, personer i socioekonomiskt utsatta områden och äldre med låg pension är överrepresenterade bland dem som undviker tandläkaren av ekonomiska skäl. Det är en allvarlig signal. Ett välfärdssamhälle ska inte förstärka klassklyftor – det ska minska dem.

Motståndare till en reform pekar ibland på kostnaderna. Men att inte agera är också dyrt – både mänskligt och samhällsekonomiskt. När människor tvingas vänta tills problemen blir akuta ökar kostnaderna för både individ och samhälle. Regelbunden tandvård är ett effektivt sätt att förebygga komplikationer. Precis som inom övrig hälso- och sjukvård är det både rättvist och rationellt att arbeta förebyggande.

Det är ett svek från regeringen mot en generation som redan kämpar med höga hyror, dyra matpriser och svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden. 

Sedan 1 januari i år har den avgiftsfria tandvården för unga mellan 19 och 23 år avskaffats. Det är ett svek från regeringen mot en generation som redan kämpar med höga hyror, dyra matpriser och svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden. När vi socialdemokrater lyssnar till ungas oro ska vi också kunna ge tydliga svar: ja, ni ska kunna räkna med välfärden. Ja, vi ska ta tillbaka det som högern rivit ner.

Därför är det positivt att Socialdemokraterna nu närmar sig en mer jämlik tandvårdspolitik. Men för att en reform verkligen ska göra skillnad måste den omfatta alla, inte bara vissa åldersgrupper. Att inkludera tandvården i det allmänna högkostnadsskyddet för alla är lika logiskt som nödvändigt. 

Socialdemokratin har alltid haft som mål att utjämna livsvillkor, minska klasskillnader och skapa trygghet genom gemensamma lösningar. I en tid av ökande ojämlikhet och urholkad välfärd är det viktigare än någonsin att vi vågar ta initiativ till reformer som gör verklig skillnad i människors liv.

Att göra tandvården till en självklar del av den gemensamma vården är ett sådant initiativ. Det är dags att vi tar det steget.