Debatt: Vänsterpartiet är passé – om man inte lär sig snabbt

Jag är uppvuxen i en fransk familj där mina föräldrar gick ut och firade när François Mitterrand vann 1981 och blev femte republikens första vänsterpresident. Idag är både PS och PCF bara skuggan av sitt forna jag, misskrediterade efter år av toppstyrning, eviga kompromisser och en partiledning som tappat kontakten med sina väljare.

Vänsterpartiets kris påminner mig starkt om PS och PCF:s förfall. Redan 2022 petades V:s klimatpolitiska talesperson Jens Holm för att han kritiserade ledningens kurs som satte storindustrin före klimatet. Sedan dess har V fortsatt att konsekvent svika i sina kärnfrågor: kritiker av Palestinapolitiken har rensats ut och Jacob Wallenberg har bjudits in för att ”coacha” partiet om samverkan med näringslivet.

I Frankrike gick det precis likadant. PS och PCF tappade med åren alltmer förtroende men ur den frustrationen föddes ett bättre alternativ. Jean-Luc Mélenchon skapade La France insoumise (LFI), en rörelse underifrån som sa nej till etablissemanget, nej till kompromisser med storkapitalet och ja till klimatet, social rättvisa och internationell solidaritet. 

De återgav vänstern energi och framtidstro.

På några år gick LFI från ingenting till att bli Frankrikes tredje största parti med nästan 22 procent i presidentvalets första omgång. De återgav vänstern energi och framtidstro.

Denna utveckling är inte begränsad till Frankrike utan samma mönster syns globalt. I juni gjorde Zohran Mamdani det som ansågs omöjligt, bli Demokraternas första öppet socialistiska kandidat att vinna ett primärval i New York och besegrade etablissemangskandidaten, för detta guvernören Andrew Cuomo, med hela 56 procent. 

Runt om i världen växer en ny vänster fram som tröttnat på gamla partiers svek.

Samtidigt har Jeremy Corbyn precis lanserat ett initiativ, Your party, och samlat 800 000 anhängare på bara veckor medan över en fjärdedel av Labours medlemmar säger sig vara redo att ansluta sig.

De som försvarar V och menar att ”regeringsskifte måste vara huvudfrågan” blundar för vad som faktiskt händer internationellt. Runt om i världen växer en ny vänster fram som tröttnat på gamla partiers svek och vågar tala klarspråk om klimatet, ojämlikheten, krigen och ställa makthavarna till svars. Och som vi säger i Frankrike: ”on ne fait pas du neuf avec du vieux”, det är inte med ett skleroserat V som vi kan skapa en framgångsrik politisk förnyelse.

Vad väntar vi på? Nu är det dags att bygga Sveriges framtida vänster!