Debatt: Personer med funktionsnedsättning ska också kunna studera

I Sverige faller studenter med funktionsnedsättning mellan stolarna. Universitetens ansvar att säkerställa likvärdigt deltagande för alla studenter gäller bara under examinationer och lärarledd tid. De som behöver ytterligare stödinsatser för självstudierna får istället vända sig till kommunens omsorgsverksamhet. 

Ett förkrossande besked för unga med höga betyg och framtidsdrömmar. 

I ett uppmärksammat fall i Uppsala har dock den kommunala förvaltningen gjort bedömningen att det inte finns någon rätt till stödinsatser när personer med funktionsnedsättning ska studera på högskola och universitet.

För den enskilde blir det ett moment 22. 

Högskolan hänvisar till kommunen och kommunen hänvisar tillbaka till högskolan. Mitt emellan det kommunala och det statliga ansvaret finns personer med funktionsnedsättning som inte får det stöd som de behöver för att kunna delta i samhällslivet. Ett förkrossande besked för unga med höga betyg och framtidsdrömmar. 

Dagens ordning leder till att personer med funktionsnedsättning stängs ute från högskolor och universitet. För dem som ändå lyckas studera blir vägen till examen en uppförsbacke. Detta bekräftar också den trend som funktionsrättsrörelsen uppmärksammat de senaste åren: I Sverige är vägen till utbildning, sysselsättning och självständighet alldeles för lång för personer med funktionsnedsättning. Ett första steg för att vända på utvecklingen är att ändra lagen så att rätten till stödinsatser såsom personlig assistans ska finnas under all förväntad studietid, inklusive självstudier.

En inkluderande och jämlik tillgång till högre utbildning är en markör för ett värdigt samhälle. Genom att ta tillvara på den intellektuella kompetens som finns i landet, möjliggör vi också för individer att sysselsätta sin fulla potential. 

”Om David bara får studera… det är hans chans att få ett bra liv och att kunna bidra mycket till samhället”, förklarar Pär Rosander, pappan till David Rosander som är en av dem som nekats nödvändigt stöd för att kunna studera på universitet.

Vi vet också att anhöriga till personer med funktionsnedsättning ofta bär ett orimligt tungt lass för att få livet för sig själva och sina barn att gå ihop. Det bör understrykas att det är just denna problematik som Lagen om särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) skulle lösa. För familjer blir det också en ekonomisk fråga. De vars föräldrar har råd att avstå arbetstid får bättre förutsättningar att leva ett likvärdigt liv, än de från ekonomiskt svaga familjer.

Utbildning har ett egenvärde som sträcker sig bortom arbetsmöjligheter. Utbildningen förstärker deltagandet i kulturen, akademin och i hela samhällsdemokratin. LSS är en rättighetslagstiftning med målet att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Så länge personer med behov av stödinsatser såsom personlig assistans inte ges möjligheten att vidareutbilda sig, kommer samhällslöftet förbli brutet. Resultatet, som många med funktionsnedsättning redan upplever, är att de inte ges en jämlik möjlighet att utbilda sig.

Regeringen behöver skyndsamt presentera en lösning. För varje år och antagningsperiod faller allt fler personer mellan stolarna. Omsorgens stödinsatser behöver erbjudas i fler fall och ansvarsfördelningen mellan universiteten och kommunerna behöver förtydligas. Detta kräver en lagändring och en lämplig resurstilldelning. Rätten till högre utbildning måste även gälla dem med funktionsnedsättningar.