Debatt. .

2021-04-09 02:41
Utredningen om jämlik tandhälsa har flera bra förslag, men även många brister, skriver debattören. Bild: Shutterstock
Utredningen om jämlik tandhälsa har flera bra förslag, men även många brister, skriver debattören.
Puffetikett
Dagens ETC

Alla ska ha råd att sköta om sina tänder

Nu har det kommit en utredning om jämlik tandhälsa. Men där finns brister. Speciellt eftersom målsättningen måste vara en gemensamt finansierad universell välfärdstjänst som liknar andra välfärdstjänster, skriver Rasken Andréasson på Verdandi.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Ett av de områden i samhället som tydligast visar på skillnader mellan fattig och rik är tandvården. Genom åren har tandvård varit en klassfråga och är så än idag. Den som har råd har naturligtvis prioriterat att få sina tänder lagade och leendet fixat medan andra tvingats att avstå från nödvändig tandvård av ekonomiska skäl.

Därför är det glädjande att utredningen om jämlik tandhälsa nu lämnat sitt betänkande till regeringen. Vi i Verdandi kan konstatera att detta är en utredning som lägger flera förslag som går i rätt riktning och att några förslagen kommer att göra det lättare även för människor med små inkomster att kontrollera sin tandhälsa.

Tandvården är idag ojämlik och dyr, både för medborgarna och för samhället. Den är inte heller resurseffektiv. Det beror i grunden på att tandvård inte jämställs med sjukvård. Patienterna betalar en större del av kostnaden för tandvård ur egen ficka. Det är en välfärdsmodell som vi inte skulle acceptera på något annat område. Vård ska ges efter behov och inte efter tjocklek på plånboken.

Lönsamheten inom privat tandvård är hög. Och den fria prissättningen gör att vårdgivare kan välja hur mycket de vill ta betalt av tandvårdspatienter. Inte heller inom folktandvården är prissättningen jämlik. Hur dyr tandvården ska bli beror i stor utsträckning på var du bor.

Även om det finns tecken på att tandhälsan förbättras är det uppenbart att det inte gäller alla. Personer med låg inkomst har en sämre tandhälsa än andra. Allra sämst ser det ut för den grupp som har ett pågående eller tidigare missbruk. Där finns både de ekonomiska faktorer som leder till sämre tandhälsa men också större påfrestningar på tänderna än hos andra.

Skillnaden i tandhälsa gäller även barn. I arbetarklassfamiljer och familjer där de ekonomiska ramarna är små får detta återverkningar också på barnens tänder, trots fri tandvård för alla barn. Ojämlikheten syns på samhällslivets alla områden men får än större återverkningar när den leder till att människor skäms för sina trasiga tänder.

Samtidigt som folktandvården i allt större utsträckning ägnar sig åt den mest subventionerade delen av tandvården – barn- och ungdomstandvården – har privattandvården fokuserat på den mer lönsamma vuxentandvården. Och i den gruppen finns säkert också en överkonsumtion av tandvård samtidigt som andra grupper helt avstår från att använda tandvårdens resurser.

I utredningen finns några bra förslag. Att alla vuxna ska erbjudas undersökning och viss förebyggande tandvård till en fast patientavgift på 200 kronor per besök är ett sådant förslag. Att förstatliga stödet till personer med särskilda behov är också rätt tänkt. Och naturligtvis ska även tandvårdslagstiftningen omfattas av regeln att den med störst behov ska ges företräde till vård. Det är snudd på skandal att behovsprincipen inte finns klart uttryckt idag.

Tandvård är i högre grad än sjuk- och hälsovård i övrigt i stor utsträckning förebyggande. Den avgiftsfria tandvården för barn och ungdomar har med största sannolikhet lett till att behovet av mer omfattande tandvård senare i livet har minskat. Därför är vi också tveksamma till att unga vuxna enligt utredningen inte längre ska ingå i ungdomstandvården.

Men den största bristen i utredningen är denna: Med utredningen försitts ännu en chans att inordna tandvården i systemet med statligt högkostnadsskydd som finns inom sjukvården. Ansvaret för att detta inte åtgärdas ligger inte i första hand på utredaren utan på politiker som underlåtit att genomföra en verklig jämlikhetsreform av tandvården under så många år. Frågan är inte ny men vi i Verdandi hade hoppats att den nu skulle komma närmare en lösning.

Jämfört med de minskade inkomster som politiska beslut om skattesänkningar lett till borde en kostnad på 6,5 miljarder per år inte vara ett hinder för att reformera tandvården så att den blir jämlik på riktigt. Det borde ha varit dags att sluta lappa och laga på ett ojämlikt system för att istället genomföra en tandvårdsreform värd namnet.

En sådan reform skulle göra tandvården till en gemensamt finansierad universell välfärdstjänst som liknar andra välfärdstjänster. Den skulle etablera synsättet att god tandhälsa är en rättighet i likhet med god sjuk- och hälsovård.

Rasken Andréasson (Verdandi) 
Förbundsordförande i Verdandi