Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Alla blir inte sjuka av samma anledning

Bild: Foto: Isabell Höjman/TT

ETC nyhetsmagasin.

Det är för mig mycket anmärkningsvärt att Sverige i decennier har mottagit människor som flytt krig men ändå inte har kommit så långt i insikten kring migration, rasism och mellanförskap kopplat till psykisk ohälsa. Det skriver veckans debattör, Ksanet Habte, grundare av nätverket FIORI, ett nätverk som lyfter psykisk ohälsa ur en svart kvinnas perspektiv
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.

Det är ingen hemlighet att ofrivillig flykt är en livskris som drabbar en människa. Att tvingas fly från sin vardag, sin verklighet och lämna sin identitet för att bege sig ut i det okända. Att sedan ta sig från land till land med allt vad det innebär är en traumatisk upplevelse som sitter kvar.

Många som flyr krig drabbas av PTSD (posttraumatiskt stress syndrom) som oftast visar sig när faran är över och man är i säkerhet. Symtom som är knutna till PTSD kan vara svårhanterliga och när man upplever svår stress i samband med PTSD kan hjärnan inte fungera med full aktivitet. Därför får många svårigheter med minnet, koncentrationen och att lära sig nya saker. Vanliga fysiska symtom är trötthet, irritation men det kan även leda till allvarliga sjukdomar som hjärt-och kärl sjukdomar.

Många människor som flytt krig oavsett om det var för 4 år sedan eller för 20 år sedan lever med obehandlad PTSD och förväntas bara att fungera i det svenska samhället, gör man inte det uppfattas man som misslyckad invandrare och används som argument till att vi har en misslyckad migration och integrationspolitik. Att inte få rehabilitering för sina traumatiska upplevelser kan leda till förödande konsekvenser både för den drabbade men även för den drabbades anhöriga.

Jag anser att vården har relativt låg kunskap i hur man ska bemöta de människor som lider av psykiska sjukdomar kopplat till krig och flykt. Det kan vidare leda till  att fel behandling ges när man söker vård. Till exempel kan det förekomma att utrikesfödda klagar på värk i leder och muskler när problemet egentligen sitter i psyket. Detta för att det är mer accepterat att klaga på fysisk smärta än psykisk. Jag önskar fördjupad kunskap kring de olika faktorerna samt fördjupad kunskap kring de kulturella och sociala skillnader som finns för att möjligheten till rätt vård ska kunna appliceras. Jag anser att för att förstå delar måste vi kunna förstå helheten, man kan inte bara peka på symtom utan att faktiskt ha undersökt och förstått själva orsaken.

Det är också viktigt att förstå att är man barn till föräldrar som flytt krig påverkas man onekligen av föräldrars obehandlade trauma. På vilka sätt det ger sig utryck i är olika men det kan till exempel vara genom depression, ångest och stress relaterad psykisk ohälsa. Jag försöker genom mitt nätverk FIORI att lyfta och upplysa i dessa perspektiv, främst för att vi är så många som lever med dessa påföljder men också för att uppmärksamma människor som kanske inte är insatta i ämnet. Jag lyfter även det mellanförskap många lever i, vi är många som är födda och uppvuxna i Sverige och som talar det svenska språket väl. Som är uppväxta med den svenska kulturen och dess värderingar och kallar Sverige för vårt hem, trots det ses man ändå inte som svensk och måste ständigt arbeta för att förtjäna sin rätt i samhället.

Jag träffar ofta kvinnor som blivit utmattade och en av många bidragande faktorer är att man hela tiden känt en press över att man måste bevisa sin svenskhet för att bli accepterad och att man måste prestera mer än alla andra för att ses som likvärdig. Den vardagsrasism – både den öppna och den strukturella – som genomsyrar bland oss skapar frustation som man allt för ofta tvingas dölja för att kunna fortsätta leva, men det kan i slutändan leda till psykisk ohälsa i form av till exempel utmattning och depression. Detta i samband med traumatiska upplevelser kopplade till migration är perspektiv som sällan ges utrymme till att debattera om men som bör lyftas för att drabbade människor ska få rätt stöd från början.

Psykisk ohälsa är idag ett samhällsproblem och sjukskrivningarna ser inte ut att minska men för att hitta rätt lösningar måste vi kunna förstå att alla inte blir sjuka av samma anledning. Jag menar inte att förminska någon annans perspektiv men jag vill inte heller att vi ska utesluta faktorer som utanförskap, migration, rasism och krigstrauman när vi pratar om psykisk ohälsa. Jag hade önskat mer insatser där man utbildar människor i dessa perspektiv, inom skola, vård, socialtjänst och andra liknande instanser. Jag hade också gärna velat se mer forskning, debatter och forum där detta lyfts upp så att vi som lever ur detta perspektiv kan känna att våra omständigheter tas på allvar och inte glöms bort.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

00:00 / 00:00