Richard Ford bjuder på en sista roman om Frank Bascombe. Mannen som är en mästare i konsten att utplåna alla sina behov och drömmar.

Andres Lokko slutar räkna smarta djurvitsar i Malte Perssons ”Skapelser”. De är hundratals.

Han har hittat världens största lucka i marknaden: den totalt oengagerade lyssnaren

Oproportionerligt många högt uppsatta högerextremister stoltserar med sina rötter i syntkultur.

Få verkar inse var de hittar de moderna klasskildringarna, berättade ur ett svart andra-generations-invandrarperspektiv.

Andres Lokko försöker förstå det ironiska fenomenet Ali Alonzo och konstaterar att vägen till betydelse i vår postmoderna tid är nästan smärtsamt snårig. 

Agri Ismails debutroman är så tät och maskulint världsvan att den påminner om den gamla herrtidningen Café. Men till slut får Andres Lokko en andningspaus.

Ny internationell kultur är inget för oss. Vi har ju Bolaget, Hooja och Hov1.

Jo Ann Beard är årets viktigaste litterära upptäckt, tycker Andres Lokko. Hennes personliga essäer som sömlöst smyger över i fiktion kändes genast som en omistlig vän.

Konst med ambitionen att återerövra viskningen som ett antipopulistiskt vapen måste applåderas.

Bret Easton Ellis har fullbordat sin resa från dissad outsider till finkulturell legend. Men när han blickar tillbaka på sitt 80-tal blir nostalgin ideologisk.

I en värld där smak är betydelselös finns det inga skäl att försöka dölja drömmen om världsherravälde.

Det är en ynnest att få betrakta vuxna interaktioner genom Lena Anderssons lins. Men plötsligt bryts illusionen, och man befinner sig i en sarkastisk Twitter-tråd.

Här var någon som både kunde och vågade utmana och överskatta kritikerkårens och läsarnas bildning, intelligens och nyfikenhet.

En ”smooth ride”. Andres Lokko kan inte hålla tillbaka engelskan när han recenserar Khemiris nya mastodontverk. En roman som glider förbi frågan om litteraturens självupptagenhet.

Spetsfyndigheterna kan vara närmast otämjbart irriterande, men Andres Lokko har en teori om varför man egentligen läser Walden.

När ens romanfigur är så ­trasig av åtrå att han gräver upp liket av den kvinna han alltid älskat, då har man till och med övertrumfat världens bästa countrylåt, skriver Andres Lokko.

Eremiten Cormac McCarthylämnar efter sig några perfekta romaner och en litteratursyn som är närmast bibliskt macho.

Den vuxna tvåsamheten kanske är möjlig för Ulf Lundell, trots allt. Samtidigt har något försvunnit. Gnistan. Livselixiret. Själva romantiken.

Kulturtips från Andres Lokko: Bubbelgum-rapparen släpper nytt och David Bowies hovfotograf ställer ut.