Debatt. .

2014-04-25 09:39
Den stora demonstrationen mot rasism i Kärrtorp söder om Stockholm i december.  Bild: Axel Pettersson
Den stora demonstrationen mot rasism i Kärrtorp söder om Stockholm i december.

Vi antirasister måste lära oss att fira segrar

Antirasismen har sällan varit starkare än den är nu, den har sällan varit bredare och den har sällan tagit hem så många vinster, skriver Tobias Lundeqvist, Bilan Osman, Henrik Johansson och Oscar Schau, samtliga skribenter på den antirasistiska sajten interasistmen.se.

Att det finns en normaliseringsprocess för att göra Sverigedemokraterna rumsrena kan nog de flesta svenska antirasister skriva under på. Den här normaliseringsprocessen har det skrivits otaligt med debattartiklar, krönikor och ledare om. Dessa artiklar är utan tvekan bra och gynnsamma för att rasistiska partier så som SD ska motas vid grinden i våra parlament. Men samtidigt har antirasismen helt missat att det är viktigt att även visa upp och skryta om sina segrar.

Ett vanligt exempel kan se ut ungefär såhär: En oerfaren, oinsatt eller insatt reporter kallar den rasistiska SD-bloggen Avpixlat för ”nyhetssajt”. Detta snedsteg eller avsiktliga försök att normalisera rasisternas vattenhål på internet får folk att reagera med förakt i sociala medier, med all rätta. Det tar inte allt för lång tid innan reportern eller sidan blir tvungen till att ändra sin beskrivning av Avpixlat om hen inte vill framstå som totalt oseriös. Alltså en vinst för den antirasistiska och demokratiska rörelsen.

Tyvärr så firas aldrig den här demokratiska vinsten. Vi antirasister fastnar i analysen att SD eller andra rasistiska organisationer än en gång normaliserats och det framstår som att vi aldrig tar hem en vinst. Men det är långt ifrån en sanning. Antirasismen har sällan varit starkare än den är nu, den har sällan varit bredare och den har sällan tagit hem så många vinster.

Det finns en antirasistisk vakthund som är byggd av gräsrötter med ett demokratiskt sinne, en vakthund som skäller hårt åt alla försök till normalisering av rasistiska organisationer. Den skäller på våra arbetsplatser, våra gator, sociala medier och i våra dagstidningar. Hade denna antirasistiska vakthund funnits i andra EU-länder för ett antal år sedan så är vi helt övertygade om att de rasistiska partierna i EU haft det betydligt tuffare och haft betydligt mindre inflytande idag.

Vi på ”Inte rasist, men...” kommer att göra vår del för att rasism aldrig normaliseras och vi kommer att jobba ända in i kaklet(valet) med detta. Men samtidigt kommer vi även fira våra segrar. Vi kommer att turnera riket runt och berätta om hur man med små medel kan ta hem stora segrar. Hur ett gäng oerfarna skribenter kunde avsätta SD-politiker efter SD-politiker. Hur vi kunde få tidning efter tidning att lyfta våra nyheter och hur vi fick en av medias mest inflytelserika personligheter att börja granska näthatet kopplat till SD.

Vi kommer göra detta med den fasta övertygelsen om att det finns en tyst majoritet som fått nog av rasismen. En tyst majoritet som bara behöver en liten knuff i form av ”hej här är vi, titta vad bra vi är, häng på så besegrar vi rasismen tillsammans” för att organisera sig, mobilisera sig och slutligen fira sina segrar med oss.

Valet 2014 ska inte bli året man säger SD2014 triumferande, det ska bli året vi tydligt sa: ”Nej tack SD. Hit, men inte längre!”

Tobias Lundeqvist

Bilan Osman

Henrik Johansson

Oscar Schau

Samtliga skribenter på interasistmen.se.