Debatt: Vart är S på väg?

Socialdemokratin har varit ett parti, som kämpat för att minska klyftorna i samhället.

Till stora delar lyckades man bra, fram till 90-talet, då den stora bankkrisen inträffade, notan för detta fick skattebetalarna betala. Inga krav om återbetalning ställdes, som en följd därav gjorde man om pensionssystemet, man lämnade ATP-systemet och införde ... ja, ska man kalla det livspension, kanske? Det innebär att de som kom ut sent i arbetslivet, kommer att få en mycket sämre pension, vi ser det idag då vi i Sverige ett av världens rikaste länder har en stor andel pensionärer som lever under fattigdomsgränsen i EU. Det finns också en stor grupp människor som har blivit paria i samhället, nämligen de som har haft den stora oturen att skada sig så illa att de inte kan arbeta, och de som av psykiska eller fysiska skador aldrig kommer ut på arbetsmarknaden. De har inkomster på mellan 6 000 och ungefär 14000 kronor brutto i månaden! Dessa människor – för det är människor – betalar en betydligt högre skatt än de med lönearbete.

Är detta socialdemokratisk politik?

Sjukersättningen höjdes i år med 0,005 procent. Vackert så, men hyror, mat, kläder mediciner och annat höjs med betydligt högre belopp än de 0,005 procent som ökningen de med sjukersättning fick. Tandläkarbesök är inte ens att tänka på.

Göran Persson sa en gång att han aldrig ville komma tillbaka till ett samhälle där man genom att se folks tänder omedelbart kunde avgöra vilken samhällsklass man kom från, det kan man idag.

Jag förstår att det parlamentariska läget är komplicerat och att det är svårt att få igenom sina krav och önskemål. Men att kompromissa så hårt och vara så pragmatisk att det enda som gäller är att få igenom en uppgörelse som kan baxas genom riksdagen, tar död på de fattiga i samhället, och det här med att lagt kort ligger, är nog nåt av det dummaste jag hört!.

Ni fick flest röster för att det svenska folket ville ha förändring, inte mer av detsamma! Var är visionerna? Vad för sorts samhälle vill ni ha om 20–30 år? Politiken behöver visioner att hämta näring från, annars kommer den så småningom att självdö.

Jag har ett förslag: låt alla betala samma skatt som de som är sjukskrivna och har sjukersättning – det skulle frigöra mängder med medel till sånt som vi behöver, sjukvård, skola och omsorg om de äldre. Och var inte så rädda för att förlora röster från medelklassen, de flesta av dem är nog villiga att acceptera detta om pengarna används rätt!