Debatt: Varningsklockorna slår för döva öron

Hur många måste bli skadade, dödade och hotade innan något sker? Finns det överhuvudtaget någon hit-och-inte-längre-gräns för polisens generösa demonstrationstillstånd och skydd av nazistiska organisationer, som hetsar, hotar, heilar och tar till våld i det offentliga rummet?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det krävs inte mycket fantasi för att inse att detta handlingsvakuum, som så listigt utnyttjas av dagens nazister, kommer leda in i oerhört farliga spår. För demokratin, för frihet och säkerhet och för tilltron till våra lagar.

Vi såg ett skrämmande exempel på detta alldeles nyligen (12/11), när Nordiska Motståndsrörelsen marscherade på Stockholms gator och intill Stockholms synagoga. En nazistisk demonstration – strax efter den judiska sabbatens gudstjänst och bara tre dagar efter minnesceremonierna för Kristallnattens offer. Demonstrationen som avslutades i Gamla stans T-banestation, med nazistiskt våld, talkörer som ropade ”judepacket” och hitlerhälsningar. Allt detta i skydd av polisbatonger.

Visst skrivs det och debatteras om rasism och nazism i dessa dagar. Inte minst om hur begreppet rasism ska användas i förhållande till sakfrågor och inte missbrukas, ”som ett virus”, en etikett som demoniserar ”oliktänkande” och stryper yttrandefriheten.

Men den kritiska och granskande debatten om nazisternas rätt att i skydd av yttrandefrihetslagen demonstrera, hetsa och hota oss judar, muslimer, afrosvenskar, romer, hbtq-personer och politiska motståndare (socialister, feminister och antirasister) hör vi däremot sällan. Detta trots att det inte behöver råda minsta tvivel om det rasistiska och nazistiska tankegodset – som gör allt hårklyveri överflödigt.

För trots att rasistiska uttryck på gator och torg är förbjudna (det har Högsta Domstolen slagit fast, bland annat i en HD-dom från 1996), så fortgår denna alltmer självsäkra, normaliserade och organiserade nazism och fascism i Sverige helt öppet. Dessutom skyddat av staten och polisen. Inga konstruktiva förslag för att markera mot och stoppa detta görs, fastän alla formella hinder för att förbjuda rasistiska organisationer är undanröjda eftersom regeringsformen tillåter den sortens förbud.

Ändå fortsätter våra politiker, lagstiftare och poliser att inte ta detta på allvar, utan fortsätter att sätta krokben på sig själva och på demokratin genom att i samband med nazistiska demonstrationer och manifestationer fortsätta hänvisa till yttrandefriheten. Det trots att flera rasistiskt motiverade mord, en ökning av hatbrott och ett hundratal fall av mordbränder på asylboenden skett de senaste åren. Däremot får vi i politikerdebatter ofta höra om bilbränder i förorten och om nödvändigheten av att jaga barn och vuxna som i Sverige sökt en fristad från krig och förtryck.

Att Sverige låter bli att förbjuda nazistiska och rasistiska organisationer och i stället tillåter dem att lufta sina åsikter, det vill säga att hetsa och hota minoriteter i offentligheten, är vad man kan kalla en ”liberal hangup” där demokrati och ”yttrandefrihet” uppenbarligen inte är en garanti för mänskliga rättigheter och allas lika värde. Trots att vi vet att mänskliga rättigheter och allas lika värde är en oavvislig förutsättning för en demokrati.

Och varningsklockorna slår för döva öron: för även politikerna vet att hatretoriken är det första steget mot våld och därför borde det vara en självklarhet med lagligt, polisiärt och förebyggande arbete och insatser mot den organiserade nazismen/fascismen/rasismen. Ändå görs inget.

Ungefär vartannat år sedan Sverige anslöt sig till FN:s konvention mot rasism, för 45 år sedan, har världssamfundets utvalda expertgrupper på ämnet riktat kritik mot bland annat Sverige för att inte leva upp till konventionens förbud mot rasistiska organisationer. Senast för 2 år sedan.

Men det har varit något bättre: under åren 1996–2003 prioriterade (om man ska tro statistiken och den tillgängliga informationen) rättsväsendet bekämpningen av rasistiska, främlingsfientliga och homofobiska brott, inklusive diskrimineringsbrott. Sedan dess har dock utvecklingen gått mot att nazister/fascister/rasister blivit allt fler och mer accepterade. Och detta kommer att fortsätta så länge polisen och övriga rättsväsendet fortsätter att visa okunnighet för och ointresse i att tillämpa lagarna rörande hatbrott.

Man bör därför uppmana regering och riksdag att ta FN:s kritik och den rådande situationen på allvar. Det behövs konkreta lagliga, politiska och polisiära åtgärder för att motverka den organiserade nazismen och stoppa urholkningen av demokratin och den samhällsutveckling vi ser i dag. Det finns ingen anledning att stillatigande acceptera normaliseringen av den organiserade nazismen och det hat och hot den utsätter människor för. Därför måste vi protestera, demonstrera och bilda opinion.