Debatt: Socialsekreterare: Andrummet har skapats på barnens bekostnad

Vi som skriver denna artikel är socialsekreterare på barn- och ungdomsenheter i Stockholms stad som arbetar med ensamkommande barn och unga. Vi skriver denna artikel med anledning av det senaste årets stora förändringar inom flyktingpolitiken och de negativa konsekvenser detta inneburit för de barn och unga vi möter dagligen. Vi ser även hur detta har påverkat möjligheten att arbeta utifrån vårt uppdrag enligt Socialtjänstlagen.

Med det yttersta ansvaret för ensamkommande barn och ungas hälsa och utveckling ser vi det som nödvändigt att rapportera kring en avsevärt försämrad kvalité i mottagandet. Hösten 2015 sökte många människor skydd i Sverige och politikerna uttryckte att det behövdes ett "andrum". Vi ser att detta andrum har skapats på bekostnad av dessa barn och unga på ett sätt som inte är förenligt med grundläggande mänskliga rättigheter generellt och barns rättigheter i synnerhet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Socialtjänstlagen bygger på principen om alla människors lika värde. Ensamkommande barn och unga ska ha samma rättigheter som andra barn och unga. Vi ska verka för barnet/den unges etablering och integrering i samhället, rätt till utbildning och hälso- och sjukvård. Det är socialtjänstens ansvar att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden och att förhindra att barn och unga far illa. Vi ska med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och unga som visat tecken till en ogynnsam utveckling.

I Socialtjänstlagen lagstadgas det att barnets bästa ska vara avgörande vid beslut som rör vård- eller behandlingsinsatser gällande barn. Socialtjänsten har i över tio år arbetet med den här målgruppen. Vi har arbetat intensivt med att utarbeta välfungerande rutiner och arbetsmetoder. En unik kunskapsbank har byggts upp kring mottagandet av dessa barn och unga. Det har funnits ett handlingsutrymme att göra självständiga bedömningar och arbeta i enlighet med vårt uppdrag. Vi ser att dessa barn och unga med rätt stöd har goda möjligheter att etablera sig i samhället genom eget boende och egen försörjning. Detta har nu drastiskt förändrats.

För att anpassa svensk lagstiftning till miniminivån inom EU-rätten så trädde den Tillfälliga utlänningslagen i kraft 31 maj 2016. Det har också tillkommit förändringar i flera olika lagar och regelverk som påverkar mottagandet av ensamkommande barn och unga.

Exempel på stora förändringar är:

Tillfälliga uppehållstillstånd som huvudsakligen innebär att barn och unga får tillstånd att stanna i Sverige i cirka 13 månader. Huvudregeln för asylsökande barn var enligt tidigare lagstiftning permanent uppehållstillstånd.

Flertalet minderåriga som är över 17 år får uppskjutet avslags/utvisningsbeslut och ska utvisas den dagen de fyller 18 år.

Alla asylsökande unga som fyller 18 år ska flytta till Migrationsverkets förläggningar. Detta innebär bland annat avbruten skolgång och uppbrott från ett tryggt socialt sammanhang då man kan bli förflyttad var som helst i Sverige.

Personer som är 18 år och fått ett utvisningsbeslut som vunnit laga kraft och inte anses samarbeta med Migrationsverket får ej boende och löper en överhängande risk att hamna på gatan.

Alla dessa små och stora förändringar har genomförts på väldigt kort tid trots massiv kritik. Rättsosäkerheten har ökat på grund av detta och ovissheten i många yrkeskategorier kring vad som gäller är stor.

Vårt handlingsutrymme som socialsekreterare har inskränkts avsevärt. Då vi inte kan fullfölja vårt uppdrag blir det vår skyldighet att rapportera om den verklighet som de ensamkommande barnen lever i. En verklighet som aldrig skulle accepterats för andra barn och unga i vårt samhälle. I förlängningen ser vi att flertalet av dessa barn och unga kommer att hamna helt utanför samhällets skyddsnät. Den beredskap som skulle krävs för att möta upp dessa omfattande behov finns inte.

Som socialsekreterare ser vi hur dessa barn och unga avhumaniseras. Kostnadseffektiva lösningar och den signalpolitik som bedrivs ställs före barns rättigheter. Utöver oron att bli utvisad tvingas dessa barn och unga med tillfälliga uppehållstillstånd att leva i ständig marginalisering. Med de tillfälliga uppehållstillstånden kommer asylprocessen att pågå under flera år och barnen får inte en chans att landa och skapa en trygg plattform.

Dessa barns relationer tenderar att bli alltmer villkorade, kortvariga och otrygga. Förändringarna bidrar till ökad psykisk ohälsa hos de barn och unga vi möter samt försvårar för oss som socialsekreterare att arbeta preventivt med detta. Vanligt är att den psykiska ohälsan yttrar sig i aptitlöshet, sömnproblem, ångestproblematik, depression och suicidförsök. Det blir nästintill omöjligt att upprätthålla en fungerande vardag. Dessa negativa konsekvenser har vi redan sett som en effekt av den rådande flyktingpolitiken och detta kommer bara att förvärras vartefter den tillfälliga utlänningslagen fortsätter att gälla.

De drastiska förändringarna har gått fort och en oacceptabel verklighet för de ensamkommande barn och unga vi möter har skapats. Förändringarna har även dramatiskt påverkat förutsättningarna för socialtjänsten att arbeta med denna målgrupp. Det finns en utspridd känsla av hopplöshet hos många socialsekreterare. Hösten 2015 talade man högt och brett om en flyktingkris som man nu anser sig ha få bukt med genom dessa lagförändringar. Den verklighet vi ser berättar någonting helt annat.

Vi ser att det skapas en grupp av barn och unga i samhället som är satta på undantag. Som inte har tillgång till grundläggande rättigheter och som har avsevärt sämre uppväxtvillkor. Detta bidrar till ett utanförskap som innebär ett stort lidande. Oroande är också vad det gör med samhället i stort att låta detta ske.

Med denna text vill vi larma till allmänheten om den rättslösa och omänskliga tillvaro den tillfälliga utlänningslagen skapar för de barn och unga vi möter varje dag. Lidandet vi ser vittnar om en outhärdlig verklighet där samhället inte erbjuder någon lindring. Detta får vi aldrig acceptera. Vi kräver att politikerna tar ansvar för denna omänskliga situation och avskaffar den tillfälliga utlänningslagen.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Artikelförfattare:

Nina Andersson, Lisen Lindström, Saba Lönnback-Yilma, Filippa Rehnström, Maia Stiller-Elmqvist, Carina Wålegård, socialsekreterare för ensamkommande flyktingbarn vid Skarpnäcks stadsdelsförvaltning.

Artikeln undertecknas även av:

Socialsekreterarna för ensamkommande flyktingbarn i Hägersten-Liljeholmen

Socialsekreterarna för ensamkommande flyktingbarn i Spånga-Tensta

Cipriana Bastos, Södermalm sdf

Beatrice Lötstedt, Södermalm sdf

Jenny Westman, Södermalm sdf

Tove Hoversjö, Kungsholmen sdf

Lina Plant, Kungsholmen sdf

Sanna Tinglöf, Enskede-Årsta-Vantör sdf

Sara Berntsson, Farsta sdf

Jane Christensen, Skarpnäck sdf

Anna Karlsson, Skarpnäck sdf

Cecilia Löfgren, Skarpnäck sdf

Susanna Löfström, Skarpnäck sdf

Anna Palén, Skarpnäck sdf

Lavan Jalal, Stockholms stad

Lotta Holmberg, Familjehemssekreterare Rinkeby-Kista sdf