Debatt: Rasistisk argumentation om somalier från Gomér

I en värld där oräkneligt många människor är på flykt, är det fattiga länder som tar det största ansvaret. Trots det använder KD-politikern en rasistisk argumentation, och misstänkliggör flyktingar på falska grunder, skriver Bilan Osman, utbildare på stiftelsen Expo som svar på KD-politikern Gunilla Gomérs utspel.

”Hur är det möjligt att dessa somaliska flyktingar kan åka tillbaka till sitt hemland på semester?” Det undrar Gunilla Gomér, kristdemokratisk kommun- och regionpolitiker (Nyheter24.se, 3 augusti). Gomér menar att det är omöjligt att å ena sidan vara flykting, och å andra sidan åka tillbaks för att hälsa på sin familj. Eller som hon själv kallar det – ”åka på semester”.

Min mor kom till Sverige som ett ensamkommande flyktingbarn 1991 när inbördeskriget i Somalia bröt ut. Min mormor tvingades göra det svåraste beslutet för en mor, välja vilket av hennes barn hon med sina sista pengar ska skicka iväg till ett okänt land, i hopp om att hen ska få en framtid.

Mamma var 16 år och har senare berättat om de första svåra nätterna. När hon drömde mardrömmar och grät efter sin familj. Det var i stunder som dessa som hon kände att det kanske var bättre att stanna kvar i ett krig, än att leva ensam i ett främmande land. Men hon stannade, blev förälskad och fick mig.

Det är tack vare att mina föräldrar stannade och kämpade för att vi skulle få mat på bordet, som jag har fått en möjlighet att leva ett bra liv. Och jag är dem evigt tacksam. Men tacksamheten gör mig inte naiv. Jag tänker ofta på hur tillvaron hade sett ut om vi levde i Somalia. Hur det finns en stor risk att varken jag eller mina syskon hade fått tillgång till utbildning, vård eller som det idag ser ut för många – vatten och mat.

Inbördeskriget i Somalia är pågående. I veckan bad Somalias parlament om internationell hjälp för att få bukt med svält­katastrofen. För bara tre år sedan dog en kvarts miljon människor som ett resultat av torka och svält, hälften av dem var barn. Nu förutspås det att torkan kommer att bli värre. För att inte tala om terrorgruppen Al Shabaab som håller landet i skräck. Det är den tillvaron Gomér uppmanar människor att stanna i. Trots den alarmerande situationen i Somalia uppmuntrar Gomér människor till att vara internflyktingar, och att en politiker gör det är ta mig fan alarmerande.

I KD-politikerns privilegierade värld är bomber som inte faller över husen, en självklar anledning att stanna. Trots att det idag finns ett stort antal internflyktingar i landet som dagligen riskerar att dö, anser Gomér att de är rimligt att köra på klassisk SD-retorik – ”vi hjälper dem på plats”.

Det är oroande att en kommunpolitiker går så långt att hon i sin artikel diskuterar möjligheten att frånta människor deras medborgarskap om de åker tillbaks. Dock, menar hon, ges undantag till personer som ”är självförsörjande och som därmed efter förmåga bidrar till det svenska samhället”. Man måste alltså vara en ekonomisk vinst, för att få ha rätten att hälsa på sin familj. Att ta sig till Somalia är riskfyllt, men trots det är det många som är villiga att ta den risken för att spendera en kort stund med sina nära.

Gomér menar även att ”det handlar om vad vi gör med våra skattepengar”. Och jag börjar bli otroligt trött på människor som tror sig ha ensamrätt på att tycka vad skattepengarna ska användas till. Det här kan verka som en chock, Gomér, men även somalier betalar skatt i det här landet. Och om jag fick bestämma skulle en större summa gå till människors självklara rätt att få hälsa på sina familjer.

I en värld där oräkneligt många människor är på flykt, är det fattiga länder som tar det största ansvaret. Trots det använder KD-politikern en rasistisk argumentation, och misstänkliggör flyktingar på falska grunder.

Min högsta önskan är att människor en dag inte ska behöva fly och lämna sina hem. Därefter kommer min önskan om en värld där alla inser vikten av internationell solidaritet.