Debatt: Östersjöområdet måste bli en kärnvapenfri zon

I dag finns mer än 16 000 kärnvapen, många i vår geografiska närhet, varav en betydande andel står i beredskap för att avfyras inom loppet av minuter. Det finns ingen stat eller några internationella organisationer som har resurser för att svara upp mot de humanitära behov som uppstår vid en kärnvapenexplosion. Det är därför angeläget att se till att katastrofen aldrig blir verklighet.

I ett  svar på en interpellation om Sveriges position om kärnvapen framhåller utrikesminister Margot Wallström att risken för att kärnvapen kommer till användning har ökat. Sverige främjar därför initiativ till att reducera riskerna och bygga förtroende mellan staterna. I linje med detta finns anledning att på nytt aktualisera frågan om en kärnvapenfri zon i östersjöområdet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Inrättandet av kärnvapenfria zoner grundar sig på strävan efter avspänning och gemensam säkerhet. En kärnvapenfri zon ska vara till fördel för alla stater, så att förtroende byggs. Detta står i motsats till de doktriner som bygger på avskräckning, vilket regelmässigt leder till upprustning, ökad fiendskap mellan staterna och därigenom ett större hot mot mänskligheten. Säkerhet byggs bäst genom nedrustning och ökad tillit mellan staterna. Inte med ett ständigt överhängande hot om ömsesidig förintelse.

Kärnvapenfria zoner täcker numer över 50 procent av jordens landyta. Här kan nämnas Tlatelolcofördraget (1967) som förbjuder kärnvapen i Sydamerika, Rarotongaavtalet (1985), som slöts på 40 års-dagen för bombningen av Hiroshima, och förbjuder kärnvapen i Stilla havet. Därutöver finns Bangkokavtalet (1995) som förbjuder kärnvapen i Sydostasien. I Afrika tillförsäkras kärnvapenfria zoner genom Pelindabaavtalet (1996).

Tyvärr har många av de förslag till kärnvapenfria zoner som lagts fram ännu inte genomförts. Här kan nämnas förslaget till kärnvapenfri zon i Arktis och nu senast ett förslag på kärnvapenfri zon i Mellersta Östern.

I Norden har olika kärnvapenfria zoner föreslagits av bland andra Finlands förre president Urho Kekkonen, Norges tidigare statsminister Gro Harlem Brundtland och Sveriges framlidne statsminister Olof Palme. Palme föreslog dessutom en europeisk kärnvapenfri zon.

För mer än två decennier sedan, 1993, fattade Nordiska rådet ett enhälligt beslut om en rekommendation om Norden som en kärnvapenfri zon, men fullföljde inte frågan därefter.

Det är enligt vår mening dags för Sverige att på nytt aktualisera frågan om en kärnvapenfri zon i vårt närområde och utreda förutsättningarna för att få en till stånd en sådan zon i hela Östersjöområdet. Ett sådant initiativ är ett nödvändigt steg för att fullfölja de nedrustningsambitioner som Margot Wallström uttalade i sitt interpellationssvar.

Vi vill därför föreslå att nedrustningsdelegationen tar upp frågan till behandling.

På väg mot ett totalt kärnvapenförbud är kärnvapenfria zoner ett viktigt steg. En värld fri från kärnvapen är nämligen ingen idealistisk föreställning, det är en nödvändighet för att säkra framtiden för kommande generationer.