Debatt: Öppna upp politiken för personer med funktionsnedsättning

Många skriver under på att vi alla ska ha lika rättigheter och möjligheter att leva ett bra liv. 

Alla ska ha rätt att utbilda sig och ha ett arbete, tillgång till fritidssysselsättningar och kunna bidra till samhället utifrån sina villkor och förmågor.

Men tyvärr ser inte verkligheten ut så idag för personer med funktionsnedsättningar. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

När personer med funktionsnedsättningar kämpar för att få sina rättigheter tillgodosedda, finns det ändå alldeles för ofta en inställning att detta skulle vara särintressen som enbart berör ett fåtal personer i vårt land. 

Om vi räknar med de (enligt SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden) som har synsvårigheter, hörselnedsättning, nedsatt rörelseförmåga eller svåra besvär av astma, allergi, ängslan, oro eller ångest, så har 29 procent av befolkningen i åldrarna 16–64 år en funktionsnedsättning.

I arbetslivet är särskilt personer med funktionsnedsättningar utsatta. Personer med funktionsnedsättning är i högre grad arbetslösa eller arbetar deltid. Särskilt utsatta är personer med utländsk bakgrund och kvinnor.

Personer med funktionsnedsättning är som alla andra som inte har någon nedsättning och vill och kan bidra efter sin förmåga. 

Ett annat hinder är att färre personer med funktionsnedsättningar röstar än andra. Enligt SCB:s studie från 2015 gäller det särskilt personer med nedsatt rörelseförmåga, besvär av oro och ångest samt personer med synnedsättning. 

Det är inte lätt att gå och rösta om vallokalen är otillgänglig och du till exempel inte vill bli buren in i lokalen.

Likaså är det ett hinder om du ser ditt val som en personlig angelägenhet som du inte vill dela med andra där exempelvis personer med grav synnedsättning inte kan personrösta utan hjälp. 

Personer med funktionsnedsättningar är inte kommunpolitiker i lika hög grad som andelen personer med funktionsnedsättning i befolkningen. Att det är svårt att hitta personer som vill bli aktiva politiskt i kommunerna är förståeligt,

om du som kommunpolitiker med nedsatt funktionsförmåga ständigt möts av oförstående och ovilja. Till exempel att du inte får tillgång till handlingar på ett sätt som du kan ta del av, hörslingor och mikrofoner inte används trots att de finns i lokalen eller lokalerna inte är tillgängliga så att du kan komma in i dem.

Det ska i alla politiska församlingar vara självklart att ha ett övergripande funktionshinderperspektiv, precis som det i de flesta nämnder idag är naturligt att ha ett barn- och ett könsperspektiv. Men för att nå dit måste vi börja någonstans. Det kan vi göra dels genom att öka kunskapen i kommunerna, landstingen och riksdagen kring personer med funktionsnedsättning.

När den kunskapen finns är det dags att skrida till verket. Det är inte rätt att 29 procent av befolkningen mellan 16 och 64 år som har en funktionsnedsättning ska mötas av fördomar, hinder och motstånd, istället för att ges möjligheter att bidra, vara med i alla sammanhang och utveckla samhället tillsammans. 

Att ge fler möjligheter och rättigheter innebär inte att något tas ifrån någon annan, utan det bidrar till ett mer levande, dynamiskt och rättvist samhälle som alla kan vara en del av på riktigt. 

//

Kukkamariia Valtola Sjöberg (MP), Sammankallande i Jämställdhets- och mångfaldskommittén

Åsa Strahlemo (MP), Sammankallande i tillgänglighetsutskottet i Jämställdhets- och mångfaldskommittén

Mats Dellrud (MP), Ledamot i tillgänglighetsutskottet i Jämställdhets- och mångfaldskommittén

Jan Rydén (MP, Ledamot i tillgänglighetsutskottet i Jämställdhets- och mångfaldskommittén