Debatt: Lyckat restaureringsprojekt

Svenskt jordbruk hör antagligen till de mer hållbara i världen. Men de utgör fortfarande det enskilt största hotet mot våra vatten. Och de utgör en av landets mäktigaste lobbygrupper med många fjädrar i sina egna hattar. Långt värre än exempelvis fisket, som accepterar naturliga ekosystem som bas för sin verksamhet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

I en artikel i Dagens ETC (30/12) kritiserar lantbrukare nu restaureringen av Hornborgasjön och menar att projektet har misslyckats. Hornborgasjön var en gång en fungerande, fiskrik sjö och ett viktigt vattenmagasin i ett område där vatten saknades. Den var oumbärlig inte bara för djur utan också för människor.

Den – liksom tusentals andra sjöar – förstördes av jordbruksintressena genom sänkning och utdikning utan någon som helst miljöhänsyn eller miljöprövning. Hornborgasjön blev ett hav av bladvass med ett stort bestånd av älg. Många sjöar började växa igen med förstört fiske som följd. Denna förödelse har jordbruket i många fall – inte alla – levt gott på i många år. 

Efter omkring 25 års utdikning började naturintressena vakna och räddade Tåkern. Efter 100 år vaknade också politiken och Hornborgasjö- projektet kunde sjösättas som ett verkligt efterlängtat pionjär-projekt.

Det förbereddes oerhört grundligt genom bland annat betydande forskning och manglades genom alla tänkbara instanser. Stor hänsyn togs till de jordbruksintressen som en gång förstört sjön. Man lyckades till och med avpollettera forskningsintressena när de riskerade vrida målsättningen åt fel håll.

Hornborgasjö-projektet är kanske ett av de mest lyckade restaureringsprojekten i landet någonsin. Det är säkert sant att enstaka lantbrukare inte fått den ersättning de en gång antagligen utlovats. Sådant är mycket svårt att förutse, men jordbrukets vinster under 100 år är ingen dålig kompensation.