Alla mår bättre av ett jämställt samhälle med en bred mångfald. Därför borde genusvetenskap vara obligatoriskt ämne från högstadiet och uppåt, skriver Leo Normark.

Sedan Pisa-mätningen från 2012 visat att Sverige fallit under OECD-genomsnittet för kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse har utbildningsminister Jan Björklund, flitigt pådriven av svensk riksmedia, inte haft ögon för annat än att höja dessa resultat.

Fokus läggs på hård kunskap och hårdare press sätts på elever med betygssättning från årskurs fyra. Vad Björklund låter sig blunda för är vikten av den mjuka kunskapen – den som bidrar till ett bättre sammansvetsat samhälle, omspänt av mångfald, jämlikhet och solidaritet.

Ämnet genusvetenskap har under vårens sökperiod till Göteborgs universitet haft ett rekordhögt antal sökande. Över 1 000 personer har sökt kursen inför höstterminen.

Detta är givetvis glädjande för normkritiker och för de som synar illusionen om Sverige som fullständigt jämställt. För även här i Sverige råder förtryck gentemot avvikande och utsatta samhällsgrupper, såsom HBTQ-personer, invandrare och kvinnor.

Feministiskt initiativs explo­sionsartade tillväxt under våren kan inte ses som annat än ett kvitto på att delar av folket, särskilt unga vuxna, fått nog och vill engagera sig i dessa problem och åtgärda dem.

Det ökade intresset för genusvetenskap bådar gott för fram­tiden men den breda allmänheten har fortfarande relativt dålig koll på genusfrågor och vad feminism innebär.

Genusvetenskap, som ofta går hand i hand med feministiska värdegrunder, är ett viktigt kunskapsområde inom vilket man utvecklas i att kritiskt granska maktrelationer och normer som berör människor, inte enbart baserat på deras kön utan även på sexualitet, etnicitet, ålder, funktionalitet, och klass. Den ger ökad medvetenhet och förståelse för rådande maktstrukturer samt verkar upplösande mot de hetero­normativa könsstereotyperna.

Feminismen är en kraftfull motvikt gentemot rasism, förtryck och diskriminering och borde vara något som alla får lära sig från tidig ålder. Alla mår bättre av ett jämställt samhälle med en bred mångfald.

Om vi verkligen vill uppnå ett sådant samhälle föreslår jag ett införande av genusvetenskap som obligatoriskt ämne från högstadiet och uppåt. Jag vill även se en hårdare satsning i grundskolan för att integrera ett ”genus-tänk” i den övriga utbildningen.

Utökad förståelse för denna kunskap är, enligt min uppfattning, som allra viktigast runt den tid då barnen når puberteten. Det är under denna tid som kropparna utvecklas och identiteter formas – samtidigt som sex och sexualitet intar en alltmer central del i ungdomarnas liv.

Att införa ämnet som obligatoriskt i ännu tidigare ålder är givetvis ett alternativ men man riskerar möjligen att befästa maktstrukturer som omgärdar kön, sexualitet eller etnicitet, istället för att lösa upp dem.

Jag anser att det är dags för Jan Björklund och alliansen, samt deras eventuella ­efterträdare efter höstens riksdagsval, att lyfta blicken från resultaten av Pisa-mätningar och funderar över hur de vill att det svenska samhället ska se ut i framtiden.

Skolväsendet, föräldrar och vuxna i allmänhet har som socialisatörer ansvaret för utformandet av framtidens samhälle. En satsning på detta kan bara leda till ett mer välfungerande Sverige och så småningom kanske till ett jämställt samhälle.