Debatt: Ge hbtq-flyktingar möjlighet att känna trygghet i sina hem

Hem; ett ord många associerar till trygghet, vila och gemenskap. En möjlighet att få vara sig själv och att få vara för sig själv. För de hbtq-personer som sökt sig till Sverige för att få skydd undan trakasserier, hot och våld ser det annorlunda ut. Deras nya hem i Sverige är ofta ett asylboende där de lever i rädsla, där de utsätts för trakasserier, hot och våld.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Många gånger kommer det hot och det våld de utsätts för varken till polisens eller Migrationsverkets kännedom. De är för rädda att anmäla sina förtryckare eftersom de vet att de med stor sannolikhet kommer att bo kvar tillsammans med de som förtrycker dem. Boendena saknar incitament att anmäla missförhållanden till Migrationsverket. Vem vill anmäla att en inte klarar av den mest grundläggande uppgiften som en får betalt att leverera, alltså ett tryggt boende?

RFSL har kontakt med hundratals hbtq-flyktingar runt om i Sverige, alla med sin egen berättelse om de hemska förhållanden de flytt från. Men många har också skrämmande berättelser om sitt liv på flyktingförläggningar runt om i Sverige. Några berättar att de förbjuds att tala sitt eget språk eftersom det finns andra flyktingar som anser att språket blir orenat om hbtq-personer använder det. Flera får filmer skickade till sina mobiler där IS kastar homosexuella ner från höga byggnader. Med filmen kommer budskapet att detta ska göras även mot dem. Vi har träffat hbtq-flyktingar som blivit kastade ner för trappor och knivhuggna i sina hem här i Sverige, hem som de fått av Migrationsverket. Alla har känt de föraktfulla blickarna. Många har blivit spottade på och väckta på nätterna av knutna nävar som bankar på deras dörrar.

Rädsla, otrygghet, ensamhet, att tvingas dölja vem en är och att aldrig någonsin komma undan. Det är så hemmet ser ut för hbtq-flyktingar i Sverige. Det är inte värdigt ett land som bygger på alla människors lika värde. Och det är långt ifrån det trygga boende som Migrationsverket är skyldigt att erbjuda.

I dag finns ett asylboende i Sverige som har arrangerat med ett separat hus för hbtq-personer. Där kan de känna en något större trygghet och få stöd i gemenskapen med andra i samma situation. Många av flyktingarna som har flyttat dit berättar om hur de känner sig tryggare nu, men andra är fortfarande otrygga.

När de går ut från sitt hus för att äta, träna eller vara ute på flyktingförläggningens område kan de fortfarande höra de nedsättande kommentarerna, se blickarna och känna hur rädslan och otryggheten kommer krypande.

Den lilla hbtq-gruppen är bara ett tjugotal personer bland drygt 200 boende på förläggningen. Detta något tryggare boende finns bara tillgängligt för en liten del av de hundratals hbtq-flyktingar som lever i rädsla på förläggningar runt om i Sverige. Många har flytt från boenden de fått av Migrationsverket för att istället flytta runt hos vänner och volontärer som engagerat sig för att hjälpa flyktingar i Sverige.

Så här kan vi inte ha det. Människor som flyr till Sverige ska kunna känna sig trygga i de boenden som de blir placerade i av våra myndigheter. Hittills har Migrationsverket varit ovilligt att erbjuda särskilda boenden för utsatta grupper som hbtq-personer, kristna och ensamstående kvinnor. Anledningen är att myndigheten håller fast vid en princip om att alla i Sverige ska kunna komma överens och acceptera varandra. Detta är i sig en god princip och en fin målsättning. Men så ser inte verkligheten ut varken på flyktingförläggningarna eller i samhället i stort.

Människors trygghet och hälsa måste få gå före principiella ståndpunkter om att vi alla ska kunna samsas med varandra. Många hbtq-flyktingar känner ett behov av ett boende som bara är öppet för dem. Detta är en känsla som även delas av andra utsatta grupper.

Att hbtq-flyktingar och andra utsatta grupper erbjuds boenden som enbart är öppna för dem innebär inte att vi skapar ett segregerat samhälle. Nej, det innebär att vi ger flyktingar samma rätt som alla andra att bo i trygghet och inte tvingas bo under samma tak som människor som vill dem illa. RFSL tror inte på ett segregerat samhälle där varje grupp lever för sig, men en gemenskap kan aldrig bygga på att vissa människor döljer vilka de är eller vem de älskar i rädsla för sina medmänniskor. Den falska bild av gemenskap som skapas av Migrationsverkets principfasthet är skadlig, inte bara för människors trygghet och hälsa på kort sikt utan även för den långsiktiga integrationen.