Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Ge djuren individuella rättigheter

Grisar. / Camila Björkbom, Djurens rätt.
Grisar. / Camila Björkbom, Djurens rätt. Bild: Bild: Gorm Kallestad/TT / Kim-Evert Olofsson.

Dagens ETC.

”Varför tillåts grisar födas upp för mat och hållas instängda i ogästvänliga miljöer, medan helt andra regler i lagstiftningen gäller för hundar?”
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Om vi föreställer oss att någon i dag skulle börja bygga enorma fabriksliknande lokaler där miljoner kycklingar och grisar ska födas upp för sitt kött och där hönor ska sättas i burar för att värpa ägg, skulle det troligen ha stoppats. Det som borde vara en oacceptabel behandling av djur har blivit det normala.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Vi har helt enkelt vant oss vid att vissa djur, som grisar, behandlas på ett sätt som inte skulle accepteras om det gällde hundar. Det handlar inte om att dessa arter är olika. Det handlar om att vi har bestämt att de är olika.

I den nyligen utkomna boken om den kanadensiska grisen Esther the Wonder Pig, som har gjort succé i sociala medier, ställs frågan: ”Hur är grisar annorlunda? Varför föddes de upp för mat och hölls instängda, medan hundar och katter välkomnades in i våra hem och behandlades som familj? Varför är grisar de olycksaliga?"

Djur med egna personligheter finns rakt framför oss. Tyvärr är det ofta först på tallriken som vi ser dem och då har vi redan slutat tänka på dem som individer med egna känslor, preferenser och upplevelser som spelar roll för dem själva. Distansen till de andra djuren lyfts ofta fram i påståenden som ”Det som skiljer oss från djuren är ... ” för att belysa något område där vi människor vill rättfärdiga vår tvivelaktiga behandling av (vissa) djur.

Tänk om vi istället skulle fokusera på likheterna mellan människor och djur, och mellan olika djurarter som hundar och grisar? Tänk om vi skulle börja dra slutsatser om djuren utifrån det?

Klyftan mellan människor och andra djur bygger inte på att vi har olika behov, upplevelseförmåga eller intelligens. Det är snarare en social och ekonomisk konstruktion. En stor utmaning för oss i dag är att vi har byggt in oss i ett system som förutsätter att djuren reduceras till produkter och varor.

Ett av kännetecknen för djurskyddslagstiftningen är att djur värderas olika i lagstiftningen beroende på hur människan tänker använda djuret. Fallet med Esther the Wonder Pig, en fullvuxen gris som lever i en familj precis som en hund men som egentligen var producerad för köttets skull ställer frågan på sin spets: Varför tillåts grisar födas upp för mat och hållas instängda i ogästvänliga miljöer, medan helt andra regler i lagstiftningen gäller för hundar?

Förutom att lagstiftning sätter upp regler för hur vi får handla, upprätthåller den även maktstrukturer och skapar normer. Vi har en omfattande djurskyddslag som ska skydda djuren i samhället mot onödigt lidande. Rättsligt är djur identifierade å ena sidan som kännande varelser (som kan känna lidande), å andra sidan är de skyddsobjekt och någons egendom. Faktum är att vi har kommit till en situation i vilken vi har mer lagstiftning än någonsin tidigare som skydd för djur, samtidigt som vi använder och dödar mer djur än någonsin under vår gemensamma historia.

Den här utvecklingen har blivit ohållbar.

Rättssystemet borde behandla djur som de levande individer de är, och ge dem en starkare rättslig ställning som utgångsläge. Detta betyder i praktiken bland annat att djur tilldelas individuella rättigheter genom (grund)lag och att djurs talan kan föras av juridiska ombud så väl vid myndighet som vid domstol.

Frågan om djuren är inte bara en fråga om personlig moral och konsumentens egna val. Det är en fråga om rättigheter, och som sådan hör den hemma bland andra rättighetsfrågor. Att respektera djurens rättigheter som kännande individer är inte ett moraliskt val som är upp till var och en att göra, utan är ett grundläggande ansvar vi har som samhälle och gentemot de kommande generationerna. Frågan är om vi är redo att våga se djuren för vad de verkligen är och inte vad vi vill att de ska vara.

00:00 / 00:00