EU
Debatt: Vi går till val på att helt porta industrifisket
Miljöpartiets språkrör Amanda Lind och EU-parlamentarikern Isabella Lövin (MP).
Bild: Press Miljöpartiet (montage)Dagens ETC
Efter fyra år med Tidö ser vi ingen förbättring för strömmingen i Östersjön. Med Peter Kullgren (KD) i spetsen har Sverige inte bara misslyckats med att driva på för förändring i EU – man har också stått handlingsförlamad på hemmaplan. Nu är det dags att tänka nytt.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Många vet att torsken är borta och strömmingsbestånden i Östersjön är på katastrofalt låga nivåer – så låga att risken för total kollaps är överhängande och arten är nu rödlistad som nära hotad. Färre känner nog till att mer än 90 procent av den strömming som fiskas skickas direkt till fabriker i bland annat Danmark, där den mals ned till fiskmjöl och används som foder i laxodlingar och djuruppfödning. Det är djupt upprörande, och anledningen till att det ser ut såhär är det omfattande industrifisket.
Men nu är det nog med daltandet. Miljöpartiet går till val på att helt porta industrifisket från den svenska kvoten. Den strömming som fångas i Östersjön ska endast gå till humankonsumtion och en mycket större andel fisk ska vara kvar i havet, så att fiskbestånden får en rimlig chans att återhämta sig. Industritrålarna har i decennier bedrivit rovdrift på vår gemensamma resurs, samtidigt som Östersjön rört sig allt närmare ekologisk kollaps.
Industrifisket stör hela balansen, och det är dags att sätta stopp för det.
Det finns stora möjligheter i den svenska lagstiftningen och i EU:s lagstiftning att gå längre än vad medlemsländerna lyckats med i de årliga kvotförhandlingarna. Det är dags för Sverige att ta ledarskapet. Sverige måste våga utmana tidigare praxis och på riktigt överge business as usual i Östersjön – industrifisket måste bort.
När Sverige gick med i EU förändrades reglerna för vår fiskeriförvaltning. EU fick exklusiv kompetens att reglera det marina fisket, vilket idag syns i de årliga kvotförhandlingarna mellan medlemsländernas fiskeriministrar i slutet av oktober. Men trots att beslutanderätten till stor del flyttats från nationell nivå till EU-nivå har Sverige fortfarande betydande möjligheter att agera – möjligheter som hittills inte utnyttjats. När det gäller att skydda havsmiljön mot akuta hot kan medlemsländer agera långtgående och på sätt som kan få stor effekt för ekosystemet som helhet. När Östersjön nu befinner sig i den här akuta situationen, med multipla och allt mer förvärrade kriser, är det dags att tänka nytt.
Peter Kullgren (KD) har ofta beklagat sig över att han blir överkörd av andra ministrar i EU. Samtidigt tar han inga initiativ på hemmaplan för att rädda Östersjöströmmingen.
Det finns en väg. Det som saknas är den politiska viljan från Tidöregeringen. Miljöpartiet vill att Sverige använder de befogenheter vi faktiskt har. Vi går till val på att:
• Ge Östersjön chans till återhämtning genom att pausa svenska fiskerättigheter för industrifiske nu
• Porta allt industrifisket i svenska vatten – inget storskaligt industrifiske innanför tolv nautiska mil från kusten av miljöskäl och som skydd för kustfisket.
• Införa nya tydliga och bindande kriterier för hur den nationella kvoten ska fördelas, där miljöhänsyn, beredskap och humankonsumtion ska stå i centrum.
Många partier pratar om att värna det småskaliga kustfisket, inte minst för att bidra till lokala arbetstillfällen, att hålla liv i våra kustsamhällen och våra traditioner som surströmmingen och midsommarsillen. Ger vi kvoten till dem som faktiskt bidrar till värdena vi säger oss uppskatta, så är det tydligt att det storskaliga industrifisket inte har någon plats i den ekvationen.
När industrifisket försvinner fylls småskaliga fiskares nät lättare, vildlaxen hittar mat och fritidsfiske efter strömming blir möjligt. Samtidigt minskar konflikter med säl och skarv, eftersom mer föda finns kvar i havet. Industrifisket stör hela balansen, och det är dags att sätta stopp för det.
Östersjön hotas på flera fronter. Strömmingsbestånden riskerar att kollapsa, övergödning skapar döda bottnar, en stor historisk skuld av miljögifter finns i havet samtidigt som nya evighetskemikalier som PFAS tillkommer, klimatförändringen värmer vattnet och främmande arter slår mot ekosystemet. Livskraftiga strömmingsbestånd är helt avgörande för att ekosystemen ska överleva, de är navet i hela havet. Vi har redan fiskat bort torsken – strömmingen får inte gå samma öde till mötes.
Det är dags att utmana tidigare praxis. Om det är något land kring Östersjön som ska driva på för att det ska vara slut med business as usual, så är det vi. Industrifisket har spelat ut sin roll. Det är dags att sätta kustfiskarna i första rummet.
Ämnen i artikeln
Kommentarer
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler. Läs reglerna innan du deltar i diskussionen. Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.