Debatt: EU stärker gränsbevakningen – trots slavhandel

I helgen hölls det demonstrationer runtom i landet mot slavhandeln i Libyen. Demonstrationerna hölls till följd av CNN:s avslöjande som visade hur människor, främst migranter från subsahariska Afrika tas till fånga och säljs runt om i Libyen.

Det som verkar vara en scen ur den transatlantiska slavhandeln som formellt avskaffades i mitten av 1800-talet är en verklighet år 2017. Vi talar alltså om kvinnor, män, såväl som barn, som under flykt från krig och konflikter, tas till fånga, torteras, våldtas och säljs för några hundra dollar – om de inte dödas.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Människor vars hem och liv har ödelagts, som söker ett värdigt liv i Europa undan konflikter blir kränkta, avhumaniserade och betraktade som handelsvaror.

Enligt rapporten ”Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Libyen 2015–2016” som UD publicerade i april i år, visar på att mellan 700 000 och 1 000 000 migranter befinner sig i Libyen. De kan potentiellt bli offer för slavhandel om detta får fortgå.

Dessvärre är CNN:s reportage ingen nyhet. Människorättsorganisationer har tidigare rapporterat om de omänskliga förhållanden som människor på flykt från norra Afrika tvingas in i, samtidigt som det har inkommit flera vittnesmål som styrker denna situation.

Trots detta sker allting i tystnad. Varken EU eller någon av dess ledare har tagit ansvar och erkänt att detta är en konsekvens dels av EU:s stängda gränser och dels av att EU ingår samarbeten med ett laglöst land.

Tidigare detta år samlades EU:s ledare på Malta, där Stefan Löfven (S) representerade Sverige för att diskutera hur antalet flyktingar och migranter som vill ta sig över Medelhavet till Europa kan reduceras.

Tillsammans var EU:s ledare ense om att stärka samarbetet med Libyen. Sedan april 2017 har Libyen fått 90 miljoner euro av EU, pengar som har använts för att stärka kustbevakningen med utrustning och träning samt ekonomiskt stödja Italien som ingått avtal med regeringen i Tripoli om ökat samarbete för att förhindra att migranter tar sig vidare.

Men samarbetet kritiserades snabbt av människorättsorganisationer som Läkare utan gränser och Amnesty. Dels för att landet inte har en fungerande ledning sen Gaddafi störtades 2011, och dels för att laglösheten inte kan garantera säkerhet för de människor som är på flykt och som tvingas till att uppehålla sig i och återsänds till Libyen.

Trots den massiva kritiken, valde EU att gå vidare med samarbetet och Löfven sa i samband med mötet på Malta att ”Det är bra att EU enats om insatser som ska bryta människosmugglingen och rädda liv på Medelhavet”.

Men vad vi nu bevittnar är långt ifrån något som kunde kallas för att rädda liv. EU:s restriktiva migrationspolitik har lett till att människor mer storskaligt och systematiskt kan tas tillfånga och säljas. EU:s politik har således underlättat slavhandeln som pågår.

Situationen i Libyen hamnade även i fokus för EU-toppmötet med den Afrikanska Unionen som pågick i Abidjan, Elfenbenskusten i veckan. Den slavhandel som förekommer beklagades av Stefan Löfven som var på plats, men som menade att det inte är EU:s ansvar.

Europeiska rådets ordförande sa i sitt öppningsanförande att EU och AU måste fortsätta samarbeta och hitta gemensamma lösningar. Resultatet blev att EU kommer att öka anslagen till Libyens gräns- och kustbevakning. För EU är Libyen en gränsvakt.

Feministiskt initiativ vill uppmana regeringen att ta sitt ansvar och fördömer slavhandeln som sker. Vi förväntar oss att Stefan Löfven vågar erkänna att samarbetet med Libyen inte har reducerat människosmugglingen – och inte räddat liv.

Och till följd av detta verka för att avbryta samarbetet mellan EU och Libyen. EU kan inte fortsätta ignorera att slaveriet är en direkt konsekvens av EU:s ökade anslag till gräns- och kustbevakningen och odemokratiska samarbeten med laglösa länder.

Feministiskt initiativ har en vision av en värld utan gränser. Vi vill att EU omfördela resurserna som idag går till gräns- och kustbevakning till att säkra lagliga vägar och mottagning. Vi vill ha ett Europa som har gjort upp med sitt koloniala arv och som välkomnar människor på flykt, istället för att orsaka deras misär.