Debatt. .

2017-02-06 04:00
Sameaktivisten Mimi Märak under protester mot nya gruvor i Jokkmokk, 2014. Bild: Carl-Johan Utsi/TT
Sameaktivisten Mimi Märak under protester mot nya gruvor i Jokkmokk, 2014.

Dags att erkänna samernas rättigheter som urfolk

Kommer den nuvarande regeringen arbeta för att Sametinget får mer att säga till om när det gäller det egna folkets angelägenheter?

I dag, den 6 februari, är det samernas nationaldag, och den svenska riksdagen har fortfarande inte gått från ord till handling gällande samernas rättigheter. 

2009 ratificerade Sverige FN:s urfolksdeklaration, men gång på gång får Sverige kritik för att man inte lever upp till deklarationens innehåll när det gäller urfolket samerna i det egna landet. Vad kommer den nuvarande regeringen att göra för att Sverige ska leva upp till vad som står i FN:s urfolksdeklaration?


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Deklarationen om urfolks rättigheter (UNDRIP) antogs av FN:s generalförsamling år 2007. Sverige röstade för. Deklarationen är dock inte juridiskt bindande, men speglar i hög utsträckning den folkrättsliga utvecklingen vad gäller urfolks rättigheter, bland annat åtar sig Sverige att stärka urfolkens delaktighet i processer som rör dem.

Men hur har den svenska riksdagen agerat i praktiken? För omkring två år sedan sade man nej till utökade samiska rättigheter. Den åttonde april 2015 röstade den svenska riksdagen ner förslaget att ratificera ILO 169, en konvention till skydd för samers och andra ursprungsfolks rättigheter.

ILO 169 är ett rättsligt bindande internationellt instrument och ger ursprungsfolk och stamfolk rätt att få förhandsinformation, bli konsulterade och vara delaktiga i beslut innan staten ger företag eller andra aktörer tillstånd att komma in i deras traditionella territorier.

I ord säger sig man sig stödja FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter, men i handling visar riksdagens partier ett kompakt motstånd för att ratificera ILO 169. En stor majoritet var enig om avslag för motionen som ville öka det samiska självstyret, utforma en jämställd rennäringslag och ta fram en vitbok om den svenska statens övergrepp mot samerna, på liknande sätt som vitboken om romerna.

I riksdagsdebatten hävdade flera talare att man självklart utgår från allas lika värde, men – för sedan kommer ett stort men – en ratificering av ILO 169 skulle ju innebära att Sverige inte kan ta tillvara de rikedomar som finns i norr, kommenterade bland andra Katarina Köhler, socialdemokratisk riksdagsledamot från Skellefteå.

Vems marker blir då frågan? Är detta självklart kolonialmakten Sveriges marker? Hur lade man sig under marken och dess tillgångar? Vilka människor bodde och verkade på dessa platser när kolonialisatörerna anlände? Med vilken rätt bistår svenska regeringen internationella företags gruvexploatering på marker som av tradition tillhört samerna, vars renskötsel nu är hotad av denna form av markanvändning. Rennäringen är idag under hård press bland annat på grund av storskaliga markexploateringar som tar allt mer av betesmarkerna i anspråk.

Sveriges riksdag vill i praktiken inte att samerna ska kunna hävda den egna kulturen på de traditionella markerna och deras rätt att utöva densamma. Marknadsintressen går före samernas rättigheter. På vilket sätt kommer regeringens ”rennäringsminister” att bidra till att trygga rennäringen för framtida generationers samer?

Kommer den nuvarande regeringen att arbeta för att Sametinget på svensk sida får mer att säga till om när det gäller det egna folkets angelägenheter? Låt inte Sverigedemokraternas agenda bli styrande även i denna fråga, där de offensivt vill riva upp grunderna för samernas kultur och verksamhet.

Det positiva med den svenska lagstiftningen är att renskötsel är förbehållen samerna i den nuvarande lagstiftningen, vilket garanterar stora delar av samernas överlevnad. Samerna har även särskilda rättigheter till fiske- och jakt i samebyarnas respektive renskötselområden. Dessa rättigheter vill Sverigedemokraterna slopa och lämna fältet fritt för olika marknadsintressen att ta över de traditionella markerna och därmed görs samernas möjligheter att överleva allt svårare.

Världens urfolk behöver få lagligt skydd och så är det även för det samiska folket trots att vi lever i ett av världens rikaste länder. I den nuvarande ordningen är samernas rättsliga ställning för svag i befintlig lagstiftning. Samerna kan idag inte värna sina traditionella marker och de kan inte stoppa en exploatering. När kommer regeringen att se samernas värnande av de traditionella markerna som en grundläggande rättighet som måste garanteras?

Stefan S. Widqvist 
Idéhistoriker