Debatt.

2014-02-22 09:45
Zandra Kanakaris, Olga Persson, Gunilla Hjelm, Carina Ohlsson och Gertrud Åström.
Zandra Kanakaris, Olga Persson, Gunilla Hjelm, Carina Ohlsson och Gertrud Åström.

6 punkter som stärker arbetet mot sexköp

Läs också: Maria från Rumänien: Måste jag vara hora resten av livet?, Amnesty måste välja – prostitution eller människorätt, Norsk majoritet för skrotad sexköpslag och "Om Amnesty inte verkar för fri abort vill jag inte vara med"

Sverige var först i världen med en lagstiftning som gör det förbjudet att köpa men inte att erbjuda sexuella tjänster. Vårt sexköpsförbud flyttar ansvaret till sexköparen och erkänner att personer som köps i prostitution befinner sig i en utsatt position och har rätt till samhällets stöd och skydd. Sverige har blivit mindre attraktivt för internationell människohandel och andelen svenska män som uppger att de köpt sex sjunkit från en av åtta till en av tretton.

Femton år efter att lagen trädde i kraft har den förändrat synen på prostitution och sexköp över hela världen. SKR och Sveriges Kvinnolobby har den senaste tiden föreläst i Europaparlamentet, intervjuats av europeisk press, tagit emot officiella delegationer från bland annat Belgien och Frankrike och bjudits in till Tysklands ambassad. Också en irländsk parlamentarisk kommitté har gjort studiebesök i Sverige. Nästa vecka röstar Europaparlamentet om att anta en rapport från parlamentets jämställdhetsutskott där den svenska modellen förordas för att motverka prostitution och människohandel.

I veckan arrangerade SKR en seminariekväll med fokus på situationen i Europa. Ambassadörer och ambassadråd från flera av de länder där diskussionen kring legalisering och kriminalisering just nu är som hetast gav oss en dagsfärsk bild av läget.

I Tyskland har en intensiv debatt blossat upp där feminister utmanar den officiella legaliseringslinjen. Utvärderingar visar att försöken att ”tvätta” prostitutionen genom att föra fram den i ljuset inte har fungerat tillfredsställande. Verksamheterna är fortsatt ljusskygga och polisens arbete har försvårats. Erfarenheterna känns igen från Nederländerna. Inte heller där har försöken att ge kvinnor i prostitution ökade rättigheter och stärkt ställning genom legalisering haft den effekt man hoppats på. Människohandeln gömmer sig bakom lagliga bordeller och varken våldet eller stigmat mot personer i prostitution har minskat. Istället har mäns rätt att köpa kvinnors kroppar för sexuella ändamål blivit mer accepterat och normaliserat. På särskilda ”konsumentsajter” på nätet recenserar sexköpare helt öppet kvinnor de köpt, likt vilken vara som helst. Sexköpare har börjat organisera sig och bjuds in för att medverka i policyarbete och för att hjälpa polisen i arbetet mot människohandel. Det talas om ”etiska sexköp” trots att alla som köper sex bidrar till den efterfrågan som gör människohandeln lönsam.

Det kommer glädjande indikationer om att en sexköpslag enligt svensk modell snart kan bli verklighet, inte bara i Frankrike, utan också i Belgien, Finland och Irland. Gemensamt för dessa fyra länder är en tydlig politisk vilja och en aktiv offentlig debatt. I Belgien, där 23 000 personer befinner sig i prostitution, varav 80 procent är offer för människohandel, anser allmänheten att sexuell exploatering är ett av de allvarligaste brotten alla kategorier.

Samtidigt lever myten om den lyckliga horan och skillnaden mellan ”frivillig” och ofrivillig prostitution. Det finns också en bild av att ett förbud skulle innebära en ökad sexuell frustration bland män, vilket man menar skulle leda till fler våldtäkter. Trots detta är Belgiens jämställdhetminister tydlig med att hon förespråkar en sexköpslag som Sveriges, något som kan bli verklighet beroende på hur det går i valet i maj.

I Finland har man i en statlig utredning kommit fram till att dagens partiella förbud, där gäller köp av personer utsatta för människohandel och koppleri, inte fungerar då det är mycket svårt för åklagare att bevisa i efterhand vad köparen kände till och inte. Lagen tar inte heller hänsyn till det mått av tvång och ofrivillighet som finns i all prostitution. Också på Irland har den nuvarande lagstiftningen, som förbjuder koppleriverksamhet, bordeller och att erbjuda sexuella tjänster på offentliga platser, nyss utretts av en parlamentarisk kommitté som nu föreslår en sexköpslag enligt svensk modell.

Ett annat land som snart kan stå inför ett vägval, fast av ett annat slag, är Norge. Det norska sexköpsförbudet, som infördes 2009 och är mer omfattande än Sveriges då det också gäller norrmäns sexköp utomlands, ifrågasätts nu av flera partier. Regeringens samarbetsparti, liberala Venstre, vill att det avskaffas helt. Regeringen har tillsatt en utredning och statsminister Erna Solberg har öppnat upp för alternativa lösningar. Vi följer med stor oro utvecklingen i vårt grannland, där världens mest progressiva lagstiftning mot sexköp och människohandel för sexuella ändamål är hotad.

I den här tiden, då vindarna ser ut att blåsa upp och förhoppningsvis vända åt rätt håll runt om i Europa, är det särskilt viktigt att Sverige fortsätter att bana väg.

Vi må vara stolta över det svenska sexköpsförbudet, men det finns mycket kvar att göra om vi inte vill tappa vår position som en förebild och inspirationskälla som för det globala arbetet mot sexköp framåt. Ett första steg är att kriminalisera den stora andelen, 80 procent, av svenska mäns sexköp som sker utomlands. Att köpa en annan människa är lika allvarligt var i världen det än sker. Därför att mänskliga rättigheter är universella. Därför måste sexköpslagar gälla även utanför landets gränser.

Detta och fem ytterligare krav riktas idag, på internationella brottsofferdagen, till Sveriges regering:

1. Kriminalisera sexköp som svenska medborgare gör sig skyldiga till utomlands.

2. Ge personer som köps i prostitution brottsofferstatus för att förtydliga att de är offer för sexköpsbrottet.  

3. Förbättra stödet till de som vill lämna prostitutionen.

4. Fortsätt satsningar på att förebygga att unga hamnar i prostitution med särskilda satsningar på unga tjejer som använder sex som självskadebeteende och hbt-personer, samt på att förebygga att unga killar blir sexköpare, med särskilt fokus på normer för maskulinitet.

5. Skärp lagstiftningen på området köp av sexuell tjänst av barn, bland annat genom att inför ett strikt ansvar när det gäller åldersrekvisitet (det vill säga att det är barnets verkliga ålder som gäller och inte förövarens uppfattning om den).

6. Arbeta inom EU för att fler länder ska kriminalisera sexköp, erbjuda adekvat och kompetent stöd till personer som vill lämna prostitutionen, arbeta förebyggande mot sexköp och prostitution, samt förbjuda alla former av koppleri.

Zandra Kanakaris, vice ordförande, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR

Olga Persson, förbundssekreterare, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR

Gunilla Hjelm, förbundsordförande Centerkvinnorna

Carina Ohlsson, ordförande S-kvinnor

Gertrud Åström, ordförande Sveriges Kvinnolobby

Maria Appelblom, ordförande i Stockholms FN-förening

Malin Roux, ordförande, RealStars