Debatt: Enkät: Stora skillnader i klimatpolitik mellan partierna

Forskarnas varningar om en eskalerande klimatkris blir allt tydligare. De senaste åren har temperaturökningen hamnat vid gränsen +1,5 grader som är väldigt riskabel att överskrida. Vi riskerar att passera brytpunkter till ett klimat som mänskligheten aldrig upplevt. Extremväder och överexploatering hotar redan folkhälsa och matförsörjning, och orsakar stora samhällskostnader.  

Vi kan inte vänta med kraftfulla politiska åtgärder. Nästa mandatperiod blir mycket viktig. Riksdagen och EU har mål om utsläppsminskningar som ska nås till 2030. Det är också ungefär då som världen med nuvarande utsläpp riskerar att överskrida det utsläppsutrymme som skulle hålla oss inom 1,5-graders gränsen. 

Inför valet har vi därför frågat hur riksdagspartierna ställer sig till förslagen i Klimatriksdagens omställningsplan som tillsammans bidrar till att Sverige håller sig inom det snabbt krympande utrymmet för fortsatta utsläpp. 

Det finns tydliga skillnader mellan partierna. Vi kan urskilja tre grupper. MP och V håller i stort sett med om alla våra förslag. C, S och L utgör en mellangrupp som stödjer eller delvis stödjer merparten av förslagen. Intressant är att L stödjer många förslag som de inte alls fått genomslag för i regeringens politik, trots att de innehar posten som klimat- och miljöminister.   

M, KD och SD visar minst stöd för våra förslag. SD sticker ut genom att säga nej till alla förslag utom tre, där de delvis håller med. För dem verkar klimat och miljö vara en icke-fråga. 



Transporterna står för en tredjedel av de fossila utsläppen där vägtrafiken dominerar stort. Regeringen har också sett till att utsläppen ökat denna mandatperiod. Rapporter bland annat från Trafikverket menar att Sverige måste minska vägtrafiken för att nå klimatmålen till 2030. Det räcker inte med teknik- och bränslebyten. 

Partierna visar ett blandat stöd för de kraftfulla styrmedel vi föreslår. 

Sju av åtta partier håller med om att staten bör ta ett större ansvar för en snabb utbyggnad av laddstationer. Men endast MP är helt för att förbjuda de superlånga lastbilar som tilläts 2023 och som bidrar till att mer gods går på väg istället för på järnväg. V och L är delvis för detta förslag.

Endast V och MP visar helhjärtat stöd för dynamiska och flexibla vägskatter där tunga utsläppare i städerna betalar mest, och där intäkterna går till kollektivtrafik och stöd till landsbygden. L kan delvis tänka sig detta, medan S delvis stödjer idén men inte att intäkterna styrs till kollektivtrafiken.

Alla partier har lyft fram elektrifiering som en viktig strategi för omställningen av transporterna och industrin. Men det finns tydliga skillnader i hur partierna vill genomföra det.  

Sju av åtta partier är för ett ökat statligt ansvar för att samordna och driva på för ett utvecklat elsystem. De borde kunna nå en långsiktig överenskommelse. Men vi ser inget av det i politiken. Tidöpartierna vill binda upp över 1 000 miljarder kronor i kärnkraft, samtidigt som stödet försämrats till energislag som går snabbare att bygga ut. Oppositionen stödjer statliga satsningar för mer havsvindkraft men M och SD säger nej. 

Endast V, MP, C och L är helt för att fasa ut fossila subventioner och istället rikta stöd till utsatta grupper och näringar. Detta borde vara självklart med tanke på problemen med vårt stora beroende av fossila bränslen. 

Vi ser idag en växande klyfta mellan skogsforskningen och skogsindustrin. Problemen med dagens skogsbruk framkommer bland annat i rapporter från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Trots det tycks majoriteten i riksdagen helt stå på skogsindustrins sida. 

Endast två partier, V och MP, är genomgående positiva till våra förslag. De övriga tycks se skogen enbart som en industriell verksamhet och förbiser skogens viktiga roll att möta klimatkrisen och säkra biologisk mångfald. C, KD, M och SD vill fortsätta se produktion som skogens primära syfte, eller till och med förstärka detta fokus. 

Förslaget om en restaureringsplan, för att öka biologisk mångfald och återskapa blandskogar, vinner stöd hos oppositionen och hos L. Detsamma gäller förslaget att skogsindustrin bör prioritera förädling och långlivade träprodukter framför stora volymer pappersmassa.

Både V och MP vill långsiktigt skydda 30 procent av skogarna, den nivå som angetts i internationella åtaganden och EU. S, C och L håller delvis med om att öka andelen skyddad skog men med en mindre strikt gräns. KD och M menar att vi redan skyddar tillräckligt.  

Endast V är helt för att förbjuda kalhyggen. MP och L vill se en gradvis övergång till andra metoder. Fem partier håller fast vid principen att skogsägare ska ha frihet under ansvar. 

Inför ett nödläge brukar partierna samla sig, men inför den klimat- och naturkris som hotar förutsättningarna för fungerande välfärd och trygghet är det politiska ledarskapet splittrat och senfärdigt. Många politiker debatterar som om vi har all tid i världen. Det har vi inte. 

Klimatriksdagens omställningsplan visar på konkreta åtgärder för att minska utsläpp och frigöra Sverige från fossilbränsleberoendet. Det behövs en riksdag som tar fram en systematisk och gemensam plan för att rädda vår natur och vårt välfärdssamhälle. Den planen behövs nu.