Vad tjänar varje svensk?

För de flesta svenskar handlar rikedom och fattigdom inte om en förmögenhet, vilket vi sett i tidigare kapitel. Istället är det de vanliga inkomsterna från lön och bidrag, ränta och utdelning som avgör hur vardagen kan se ut kallas faktorinkomst.

Men även här är Sverige ett land med stora växande skillnader.

Om man delar in Sveriges hushåll i olika tiondelar, kan man se hur fördelningen ser ut, se diagram 3.8.

Det visar sig då att de 30 procenten fattigaste bara tjänar åtta miljarder tillsammans. De flesta av dem står utanför arbetsmarknaden (de är arbetslösa, sjuka eller pensionärer). De därefter kommande 20 procenten – låginkomsttagare – tjänar cirka 250 miljarder per år.

De 10 procenten rikaste tjänar dock drygt 1 110 miljarder varje år. Det är höginkomsttagarna. De högavlönade har faktiskt 40 procent av alla inkomster, trots att de bara är en tiondel av befolkningen.

Normalsvenskarna, det vill säga de i mitten (stapel 5), tjänar nästan 1 000 miljarder mindre än de 10 procenten som tjänar mest varje år!

Nu är detta en fördelning som inget samhälle kan leva med. Det skulle innebära att tre tiondelar av befolkningen svalt. Därför finns det skatter och bidrag. Staten tar in pengar från dem som har mest och ger till de som har minst.

Alla svenskar betalar skatt, men alla får olika mycket tillbaka. Det vi sedan har att röra oss med efter att skatter och avgifter är betalda kallas disponibel inkomst. Eller med andra ord – pengar i plånboken.

Men även här är fördelningen mycket ojämn, se diagram 3.9.

Den bäst betalda tiondelen av hushållen har 857 miljarder att spendera efter skatt. Den tiondelen som befinner sig i mitten av inkomstfördelningen har 191 miljarder och den fattigaste tiondelen bara 61 miljarder.

Den disponibla inkomsten beror alltså till stor del på vilken politik som gäller. Utjämnar de många olika förslagen vad gäller ersättningar, skatter och bidrag, eller försvåras ojämlikheten.

Om man tittar på utvecklingen per tiondel av befolkningen så ser man att det senare gäller. Tre staplar har fått det bättre. Mest till de riktigt rika men även en del till höginkomsttagare.

Alla andra har förlorat på politiken genom att andelen av disponibla inkomster faktiskt minskat, se diagram 3.10.

Hur man än vrider och vänder på de här siffrorna är det svårt att undvika den enkla slutsatsen: Sverige är ett land med stor ojämlikhet och stora inkomstskillnader. Och politiken har gjort utvecklingen sämre.