Ökar eller minskar skillnaderna?

Fram till 1980-talet så var Sverige ett land där inkomsterna, år efter år, fördelades jämnare. Eftersom Sverige som nation under samma tid blev rikare och rikare då vår BNP växte, betydde det att vi både blev rikare tillsammans och att skillnaderna mellan fattiga och rika minskade i landet. Det var en framgångsrik utveckling för alla delar i samhället. 

De rika blev inte fattigare under den här perioden. Tvärtom. Även de fick mer. 

Men den viktiga skillnaden mot senare år är att även de fattiga fick det betydligt bättre. Det finns ett mått på denna skillnad mellan rika och fattiga, denna inkomstojämlikhet, som kallas ginikoefficient. Förr kallades den ”maximala utjämningsprocenten”. Den säger hur många procent av inkomsterna som skulle behöva omfördelas för att alla ska ha samma inkomst. Utvecklingen under de senaste 70 åren kan du se i diagrammet 3.6.

Sedan 1981 har en mycket dramatisk förändring skett. Då räckte det med att knappt 21 procent eller 294 miljarder omfördelades (i dagens priser). År 2000 behövdes 26 procent i omfördelning eller 405 miljarder. För 2021 ligger det på 33 procent eller 970 miljarder. Vissa år har vi sett en viss utjämning – efter börsens it-krasch i början av 2000-talet och under pandemiåren 2021–2022. Men det beror uteslutande på att kapitalinkomsterna minskade kraftigt under dessa år. 

Problemet med att de rika i Sverige har mycket mer pengar än andra, har alltså ökat markant sedan 1981. För att hitta en inkomstfördelning lika ojämn som år 2021 måste vi gå tillbaka ända till 1959.