Göran Greider: När män enbart blev ett problem blev de höger

Utvisningar av unga människor, tonåringar, som kan svenska och rotat sig i Sverige? Helt fel,  säger den unga, kvinnliga vänsterröstaren i P1:s reportage om det enorma politiska gapet mellan unga kvinnor och unga män. Och så ställer reportern i Studio 1 samma fråga till den unge mannen – för övrigt med ett arbetaryrke – som troligen ska rösta på SD i valet. Men det överraskande svaret från honom blir: helt fel med de här utvisningarna! Sverige förlorar ju bara på det!

Precis där öppnas en fönsterlucka. Lite ljus sipprar in. Reportaget har borrat i den svåra frågan vad det beror på att unga män drar så långt åt höger medan det motsatta gäller för unga kvinnor. Vari består ljuset här? Svar: Att den unge killen uppenbarligen inte är en hårt troende rasideolog som till varje pris vill få ut människor med invandrarbakgrund ur landet. Det ger ett visst hopp. Den rena ideologiska främlingsfientligheten är inte så utbredd som det ibland kan se ut.

Men det är ett oerhört sorgligt faktum att opinionen bland 18-29-åringar går så extremt isär mellan könen. En femtedel av de unga männen definierar sig som konservativa. En förkrossande majoritet av dem vill ha en så liten migration som möjligt. SD är det största partiet. Som-institutet visar i sina undersökningar klart och tydligt hur det står till.

Hur ska arbetarrörelsen och vänstern i vid mening hantera detta faktum? Varför lägger en ung manlig arbetare rösten på ett parti som i allt väsentligt gynnar de kapitalägare som suger ut honom? Än så länge har inga riktiga djupanalyser gjorts av eländet. Frågan är heller inte lätt. 

En arbetsgrupp från Socialdemokraterna försökte sig på det för några år sedan men kölhalades omedelbart av vänsterkritiker som menade att arbetsgruppen tog farväl av feminismen när den försökte förstå varför högerideologin är så stark hos unga män. Det var synd. 

Grundtanken hos arbetsgruppen var ändå att jämställdheten ska befria bägge (eller alla) könen men att pojkars och unga mäns underläge i t ex skolan inte alltid räknas eller tas på allvar. Jag tror att det är sant. Jag tror inte det är så underligt att unga män, särskilt inte i arbetarklassen, känt att de inte haft mycket att identifiera sig med i vänsterns och arbetarrörelsens politik.

Kulturvärlden vittnar om det: unga män ur arbetarklassen är definitivt de allra minst synliga på kultursidorna och i litteraturen dyker de nästan aldrig upp som tänkande subjekt. Toxisk manlighet är snarare det återkommande och nästan enda temat när män diskuteras. Sådant existerar, har makt över sinnen, stärks av sociala medier. Men räcker inte som analys.

I Studio 1:s reportage berättade en ung man som sen blev SD-politiker om invandrargäng som trakasserat honom och hans kompisar i skolåldern. Det hade, menade han, gjort honom till en högerkille. Och då var det enbart SD som ens talade om att migration också kan innebära problem. Vilket onekligen är en del av sanningen. 

Vad hade hänt i svensk politik om de stora partierna redan från början sagt att stor invandring inte är problemfritt, ja att invandring är nödvändigt och moraliskt rätt men inte är någon enkel solskenshistoria. I ett redan svårt nyliberaliserat samhälle med djupa klassklyftor och hög arbetslöshet är det tyvärr troligt att svår segration uppstår när stora grupper har svårt att ta sig in i samhället.

Men det som inga reportage eller sociologiska enkäter riktigt kommer åt är vad själva frånvaron av progressiva vänsterideologier betyder för en ung människa. Själva människovarandet har privatiserats mer och mer de senaste trettio åren – det är marknad , pengar och status som gäller. Inte solidaritet. Inte klassmedvetande. Jag tror att det gynnat patriarkala och konservativa värderingar. En ung arbetarkille har inte mycket som han entusiasmeras av från arbetarrörelsens sida: Han definieras mest som ett problem. Och blir därmed ett problem för vänstern och arbetarrörelsen.

Han kan avgöra val.