Somar Al Naher: Svenska tåg skämmer ut vårt land

Varje gång jag åker tåg i Sverige häpnar jag över hur dåligt det är. Resan är varken billig, trevlig eller pålitlig. 

Man kan inte vara säker på att komma fram i tid. Har man ett jobb eller ett släktkalas att passa får man lägga in flera timmar i marginal, ibland måste man till och med resa dagen innan. SJ:s tågvagn skakar konstant. Att läsa en bok utan att må illa är omöjligt.

Länge trodde jag att det bara var så här tåg fungerade – tills jag för femton år sedan åkte tåg i Italien.

Jag hade fördomar om Italien. Jag tänkte att korruptionen och maffians inflytande hade sabbat infrastrukturen. Men det visade sig att Sverige lyckats vara sämre. I norra Italien kunde man åka regionaltåg till nästan varenda liten ort, och till de större städerna gick det smidiga snabbtåg.

Och jag är inte ensam om att tänka så. I Facebookgruppen Tågsemester, med över 280 000 medlemmar, återkommer gång på gång förvåningen över att tågen fungerar bättre i Europa än i Sverige.

Det är inte bara vi privatpersoner som suckar – även näringslivet drabbas. Var fjärde företag påverkas av stopp eller störningar i järnvägstrafiken. I snitt anmäls 200 fel per dag.

Bland annat påverkas giganter som LKAB och Stora Enso. Men kanske symboliserar Företaget Älvsbyhus i Norrbotten allra bäst hur illa det blivit.

Firman bygger färdiga hus som fraktas över hela Sverige. En gång i tiden placerade de sin fabrik precis vid rälsen – just för att kunna transportera med tåg. Idag går inte ett enda hus med järnväg. Det är helt enkelt för opålitligt. I stället kör de med lastbil.

Och regeringen då? De verkar mer sugna på att satsa på flyg och motorvägar än på tåg.

Tåg är ett fantastiskt färdmedel. Till skillnad från flyget går det att kliva på och av mitt i städerna. Man slipper åka till flygplatsen flera timmar i förväg, vänta på bagage och sedan transportera sig in till stan. 

Även utrikes är det smidigt: man kan i dag resa till de flesta europeiska länder med enbart tåg. Nattåg spar dessutom tid – du kan somna i Stockholm och vakna i Berlin.

Så hur kan Sverige, ett land som gärna skryter om sin infrastruktur, vara så uselt på tåg? Vi som vill ligga i framkant i klimatfrågan och vara bäst på grön omställning?

Det finns flera förklaringar. Den svenska järnvägen är en av världens mest avreglerade – ansvaret är splittrat och ingen håller ihop helheten. Samtidigt har järnvägsnätet inte byggts ut i takt med behoven.

Tågtrafiken lider av ett enormt underhållsunderskott. Det skulle kosta 91 miljarder kronor att återställa järnvägen och Trafikverket menar att närmare 40 procent av kontaktledningarna behöver bytas ut. Att strunta i underhåll ökar risken för akuta fel och plötsliga stopp.

Och regeringen då? De verkar mer sugna på att satsa på flyg och motorvägar än på tåg. Förra veckan avskaffades flygskatten. Det innebär att det nu blir ännu billigare att flyga.

Enligt Greenpeace kostar det i genomsnitt dubbelt så mycket att resa med tåg som att flyga inom Europa. I Sverige är skillnaden något mindre – men tåget är fortfarande 32 procent dyrare än flyget.

Kanske är det osexigt att lägga miljarder på underhåll och infrastruktur som inte ger omedelbar utdelning i valrörelser. Att satsa på järnvägen kräver långsiktighet och beslut som inte rivs upp vart fjärde år.

Men att vi i en brinnande klimatkris har en regering som inte satsar på tåget, utan i stället gör det billigare att flyga, är vansinnigt.

I väntan på satsningar får vi fortsätta skämmas för våra uråldriga järnvägar.