Enna Gerin: Snälla Nooshi, våga stå upp för er migrationspolitik

I söndags åkte Nooshi Dadgostar direkt från Vänsterpartiets avslutade kongress i Örebro till TV-huset vid Gärdet i Stockholm.

Agenda-redaktionen ville inte prata om regeringsfrågan och partiets hårda krav på ministerposter – de ville istället snacka sakpolitik med Vänsterledaren.

Självfallet inte om partiets prioriterade plånboksfrågor, inte heller om välfärden, bostadsbristen, industripolitiken eller den gröna omställningen som ligger Vänsterpartiet varmt om hjärtat.

Nej, Agendas Camilla Kvartoft insisterade på att prata om migrationspolitiken. Men absolut inte om årets stora migrationspolitiska fråga: Tidöregeringens impopulära och brutala utvisningspolitik och de så kallade tonårsutvisningarna.

Vinkeln var istället hur mycket högre invandringen vi hade haft ifall Vänsterpartiets positioner kring permanenta uppehållstillstånd, anhöriginvandring och spårbytet hade varit rådande. Vilket de inte är.

Jag förstår att Nooshi var irriterad. Men taktiken att envist försöka prata om något annat än det journalisten frågade om fungerade uppenbarligen inte. Det funkade inte alls.

Mitt råd till Nooshi och alla de andra rödgröna oppositionspolitikerna är att göra precis tvärtom. Vill ni städa undan en fråga för att få mer plats för era prioriterade valfrågor?

Testa att vara tydliga kring den frågan. Stå upp för vad ni tycker. Skäms inte över er politik. I det här fallet: våga argumentera för varför permanenta uppehållstillstånd är bättre än tillfälliga, varför anhöriginvandringen är viktig eller varför spårbytet, med alla sina fel och brister, var befogat när det begav sig.

Svarar man tydligt och självsäkert finns det en större chans att man sen kan gå vidare till det man vill prata om. Men är man otydlig, undvikande, sur och obekväm hamnar istället allt fokus på det som verkar jobbigt.

För oss tittare framstår det dessutom som att det faktiskt är något fel på partiets position, att man inte vågar stå upp för den, att man skäms för sin politik, när man egentligen inte har något alls att skämmas för.

Titta bara på hur den socialistiska borgmästaren Zohran Mamdani hanterade mångfaldsfrågor och Palestinafrågan under sin valkampanj i New York förra året.

Mamdani ville prata om frysta hyror, allmän förskola och gratis kollektivtrafik, medan hans motståndare ville skrämmas med invandringen, hans muslimska bakgrund och hans position i Palestinafrågan.

Genom att stå upp för sin syn på migration, inte skämmas en sekund för sin bakgrund och vara principfast i sin ställning för Palestiniers rättigheter kunde han hela tiden föra tillbaka fokus till sina prioriterade valfrågor.

Hade han darrat det minsta på manschetten hade gamarna ätit upp honom levande.

Det är dags för oppositionen att inte bara lära sig vilka frågor man kan vinna val på utan också hur man ska hantera de frågorna som motståndaren tror de kan sänka en med.

Snälla Nooshi, gör om och gör rätt nästa gång.