Göran Greider: Sju tusen demonstrerade men media tittade bort

Folk strömmade upp ur tunnlarnas mörker till vårljuset på Odenplan i Stockholm i torsdags eftermiddag i förra veckan. Klimatmarsch. Plakaten stack upp ur massan. Snart började talkörer höras. Och vänner och bekanta som inte hade sett varandra på ett tag kramade om varandra. När demonstrationståget svängde av från Odengatan till Sveavägen och jag till slut tittade bakåt på det långa tåget så gissade jag på att kanske sjutusen personer gick i manifestationen. Efteråt hette det att kanske åttatusen deltog.

Det är en stor demonstration. Även om klimatmarschen 2019 var ännu mycket större. Dagen efter kollade jag i nyhetsrapporteringen vad som skrivits om torsdagens manifestation. Men det fanns nästan ingenting. Jag blev ändå förvånad. Jag vet att klimatfrågan har tryckts bakåt i rankningen över väljarnas viktigaste frågor, men ändå: Att nyhetsmedia är så nersmittade av ointresset för klimatfrågan som sprids via politiken, chockerade mig faktiskt. Det är skandalöst att medierna helt enkelt inte klarar att rapportera om en så pass stor manifestation, särskilt som den hade något unikt: Nästan för första gången hade samtliga stora miljöorganisationer varit med som arrangörer, från Världsnaturfonden till Naturskyddsföreningen och däremellan rebellmammor och skogsskyddare och allt möjligt.

Jag har på denna sida tidigare talat om Den Gröna Jätten, alltså det faktum att antalet aktiva och medlemmar i de många olika miljöorganisationerna förmodligen överstiger antalet medlemmar i de politiska partierna. En ännu slumrande grön jätte lever mitt ibland oss.

Svensk politik är just nu låst i trista regeringsfrågor. Internationell politik är instängd i Trumps och Putins hjärnor. Det är fem månader kvar till det svenska valet men känslan är oerhört stark av att allt politisk tänkande har blivit allt mer snävt, alltmer förkrympt, alltmer avskuret från ödesfrågorna om klimat och jämlikhet. Och en tanke jag alltid bär med mig gör sig återigen påmind: Att vi, människorna, är så mycket mer avancerade än vad det politiska tänkandet och våra samhällen är.

För klimatkrisens faktum har trots allt nått nästan alla människor. Även de värsta klimatförnekarna är tvungna att förhålla sig till frågan och deras ilska och deras raljerande över de klimatmedvetna vittnar om det.

Och plötsligt kan vi stå där, kanske är det bara några månader dit: En överhet sommar med bränder och vattenbrist och en politisk debatt som med ens kan kantra över i helt andra frågor än bensinpriser och skattesänkningar. Meteorologer varnar nu för att den så kallade El Ninjo som breder ut sig i haven kan komma att öka temperaturen kraftigt på jorden och orsaka den sedvanliga blandningen av översvämningar och torka. De senaste veckorna har nya rön kring Golfströmmen också orsakat oro: En del klimatmodeller förutspår att Golfströmmen löper större risk att stanna än vad man tidigare trott.

Det sistnämnda är inte klarlagt. Men det är som om vi verkligen står intill ett stup av långt mer våldsamma klimatförändringar än vad vi sett på de tiotusen år som gav ett stabilt väder och de civilisationer vi har.

Vi är mer avancerade än de samhällen vi har. De flesta av oss tänker bredare och längre än vad de politiska företrädarna och medierna förmår göra. Och de som inte alls gör det, har ofta något hetsigt över sin argumentation, som om de i sitt raljerande över eller till och med hat mot de klimatmedvetna, också bekämpar något inom sig själva.

Klimatmarschen i torsdags var en synnerligen fredlig tillställning. Jag gillar det. Jag tror att det lugna engagemanget i långa loppet är det bästa engagemanget. Och den 23 augusti, några veckor före valet, kommer ännu en stor Klimatdemonstration att öga rum i Stockholm, med samling i Vasaparken kl 12.30.

Det kan bli hett