Göran Greider: Nu måste Andersson ta striden med Centerpartiet

Magdalena Andersson säger att socialdemokraterna kommer att gå till val som enskilt parti: Inget samlat program är att vänta från oppositionens fyra partier. 

Ja, jag tror ju att det är helt rätt. 

I ett halvår nu har jag dessutom tjatat om att Vänsterpartiet och Miljöpartiet måste upphöra med sina ultimata krav på regeringsmedverkan. Inom Vänsterpartiet finns det en hel del som har samma inställning.

Men det räcker inte. 

Läget just nu är att svensk politik står nästan helt still på den rödgröna sidan. Socialdemokraterna borde redan för åtminstone ett år sedan ha hamrat ut ett antal konkreta reformer de vill gå till val på, det jag brukar kalla ett ordentligt efterkrigsprogram. Folk måste helt enkelt väckas ur sin slummer. Med fem månader kvar till valet är det visserligen litet sent att lägga fram något mer omfattande reformprogram. Men sakpolitiska förslag är fullt möjliga att komma med hela vägen fram till valdagen.

Men jag går ännu längre: Jag tror att den rödgröna sidan idag är i behov av ett riktigt rejält bråk. Som det är nu vilar Centerpartiet tungt på sin troliga roll som vågmästare - och det har lett till att i synnerhet socialdemokratin inte vågar knysta ett ord om nödvändiga reformer och viktiga samhällsförbättringar. Magdalena Andersson är omåttligt rädd för att göra sig ovän med Elisabeth Thand Ringqvist.

Men jag tror att det är just det som skulle behövas nu: ett ordentligt bråk mellan (S) och (C). Det skulle rensa luften om Socialdemokraterna på allvar ställde Centerpartiet mot väggen och verkligen klart ut ber dem välja sida och sluta hoppas på någon sorts mittenregering där ett moderat parti skulle ingå trots att det nyss deklarerat att det är redo att samregera med centerns officiella dödsfiende SD.

Jag skulle vilja att Socialdemokraterna på allvar vågar bråka med Centerpartiet om deras ekonomiska politik. Menar ni allvar med att ni inte kommer att säga ja till en regering som höjer några skatter? Hur ska då behoven inom välfärden på något sätt kunna tillfredsställas?

Socialdemokraterna måste också trycka upp Centerpartiet mot väggen när det gäller marknadsskolan; det är ju den socialdemokratiska linjen: Nej till vinster i välfärden. Står ni inom Centerpartiet fast vid den marknadsmodell som kräver vinster och skapar segregation och orättvisor i skolsystemet?

En annan, principiell, fråga är: Hur hutlösa krav kan ett parti med kanske fem procent av rösterna ställa när de förhandlar med en socialdemokratisk regeringsbildare som är mer än fem gånger så stort och troligen stöds av två andra mindre partier? Jag tror att majoriteten av väljarna faktiskt anser att det är helt orimligt att ett småparti som Centern kan få så stort inflytande (som de fick med Januariavtalet) som de uppenbarligen vill ha.

Det finns mycket hämmande rädsla just nu hos socialdemokratin. Den är märkbar på många områden och partiet vågar inte på något sätt utmana den konservativa agenda - i försvarsfrågor, straff och kriminalitet, migration eller synen på skatter - som lagt sig över nationen.

Men den där rädslan för att sjunga ut får som konsekvens att det blir betydligt svårare att mobilisera och väcka slumrande s-väljare och opinioner. Fortsätter det som nu får vi en valrörelse där det socialdemokratiska partiet framstår som dresserat av ett nyliberalt Centerparti.

Partier som är rädda för politiska strider vinner inga hjärtan. Kanske heller inga val. Och ett storbråk nu i april - om idépolitik och ekonomisk politik - tror jag skulle vara välgörande för oppositionen och för möjligheten att stoppa en Tidöseger i kommande val.

Jag vill till och med gå så långt som att hävda att s-ledningen nu måste våga chansa, ta en risk. Chansningen består i att på allvar ställa Centerpartiet till svars. Utlys en presskonferens där Andersson och Damberg ställer tre hårda frågor till Centerpartiet. Det skulle chocka och vitalisera.

Allt är bättre än de rådande hämningar som nu präglas socialdemokraterna och som gör att Centerpartiet kan fortsätta med de mest absurda krav.