Peter Hellman: Regeringen planerar för total kontroll

Nyligen lade regeringen fram ett förslag med rubriken ”Stärkt konstitutionell beredskap”, en rubrik som vid första anblick kanske låter tilltalande men som innehåller ett förslag som är allt annat än det. 

Det rör sig om ett av de mest riskabla ingreppen i vår grundlag någonsin. Bakom en administrativ fasad finns risk för en maktförskjutning av historiska proportioner. Det handlar om vem som får stifta lag i Sverige.

Förslaget innebär att regeringen under ”allvarliga fredstida krissituationer”, om ”förhållandena kräver det”, ska kunna få meddela föreskrifter som annars bara får beslutas av riksdagen genom lag. 

Huvudregeln föreslås visserligen vara att det är riksdagen som ska tilldela regeringen denna befogenhet genom ett aktiveringsbeslut, men den verkliga sprängpunkten är att regeringen själv ska få tilldela sig befogenheterna ”om det är uppenbart att riksdagens beslut inte kan avvaktas”.

När aktiveringsbeslutet väl är fattat får regeringen, om den bedömer att ett dröjsmål ”skulle leda till avsevärt men för angelägna allmänna intressen”, fatta beslut om nästan vilka föreskrifter som helst. Att på detta vis flytta lagstiftningsmakt från riksdag till regering är bland det mest ingripande man kan tänka sig i ett parlamentariskt system. 

Enligt flera remissinstanser underminerar förslaget grundläggande demokratiska principer och skyddsmekanismerna som föreslås är otillräckliga. Till och med regeringen själv skriver att man är medveten om att förslaget är förenat med risker och att det inte kan uteslutas att befogenheterna skulle kunna aktiveras i en situation där det inte är nödvändigt. Här någonstans borde regeringen ha dragit i handbromsen. 

Det finns också fog för misstänksamhet när regeringen inom loppet av någon månad lagt fram såväl ett förslag om att göra grundlagen svårare att ändra som ett förslag om hur regeringen i vissa situationer ska kunna runda den. 

I stället för att förse en dörr med dubbla reglar ges nyckeln till alla lås till regeringen själv.

Ju starkare spärrar vi bygger in i grundlagen, desto viktigare är det att säkerställa att skyddet inte – ens tillfälligt – kan trängas undan. Varje regel måste klara ett skifte i politiskt klimat. Men här görs motsatsen genom att en viktig komponent i skyddet för folkstyret läggs i regeringens händer. I stället för att förse en dörr med dubbla reglar ges nyckeln till alla lås till regeringen själv.

Visst, riksdagen kan när som helst upphäva regeringens beslut så att befogenheterna dras in. Någon spärrtid föreslås dock inte, vilket innebär att det inte finns något hinder för regeringen att meddela ett nytt aktiveringsbeslut efter att det första upphävts.

Föreskrifterna som regeringen får meddela i kristid föreslås också bara få gälla högst tre månader och ska underställas riksdagen för prövning. Om riksdagen inte godkänner dem med tre fjärdedelars majoritet, eller om de inte underställs riksdagen inom en vecka, så upphör de att gälla. 

Men det krävs inte tre månader för att orsaka skada: det kan ta en vecka, en dag eller en timme. En regering som vill driva igenom ingripande åtgärder får plötsligt ett tidsfönster utan parlamentariskt motstånd. 

Tankarna ska inte behöva vandra in i historien för att man ska inse förslagets olämplighet; men om de uppenbara varningssignalerna inte ringer högt nog kan man konstatera att auktoritära ledare många gånger har använt undantagslagar för att driva igenom sin agenda. 

Det var genom de tyska fullmaktslagarna folkstyret i praktiken avskaffades i Tyskland 1933. Förslaget antogs även då av en folkvald riksdag. Det gav regeringen rätt att utfärda lagar utan parlamentarisk prövning, i syfte att snabbt kunna hantera det ”nationella nödläget”. 

Vi talar ofta om risken att något hamnar i fel händer, men det här förslaget kan missbrukar även i rätt händer. Det krävs ingen auktoritär ledare för att det ska gå snett, bara en regering som gör sin egen oro eller agenda till allas kris. Det som står framför oss är den ökända hästen från Troja. Släpp för allt i världen inte in den.