Edgar Mannheimer: Omar har synpunkter när vi träffas hos barberaren Michel

Anständigt. Så var det förr i tiden, Egypten var ett anständigt land, säger en medelålders man, Omar, som sitter bredvid mig i en barberarsalong i centrala Kairo. 

Den kristne barberaren Michel ansar min mustasch och ser på sin näste kund skeptiskt. Barberarsalongen är liten och upplyst med vita lysrör. Ett kors och en bild på Jesus hänger på ena väggen. På den andra en liten tv som alltid visar kanalen med klassiska egyptiska filmer. 

Det är 1956 års ”Ung kvinna” som framkallar Omars kommentar om anständighet. En svartvit film om en ung man från landsbygden som kommer till Kairo för att arbeta men blir förförd av en ung kvinna med ett syndigt leverne. 

– Vad svamlar du om, herr Omar, vilken anständighet? Se på filmerna från 60- och 70-talen, till och med 80-talet – våra skådespelerskor är mer eller mindre nakna på film! Må gud förlåta dem. 

– Äh, jag ser inte så mycket på film, säger Omar, och inte heller tv-serier. Inte heller läser jag romaner. Vad ska det vara bra för? Jag har tillräckligt att göra med tanke på den ekonomiska situationen, säger han och mumlar en vers ur Koranen som varken jag eller barberaren i Michel är bekant med. 

– Vad betyder det herr Omar? frågar Michel.

– Äh, det är ett av våra talesätt, inte era. 

– Herr Omar, så säger vi inte i det här landet. Det finns inget ditt eller mitt, vi är alla ett folk, säger Michel och fortsätter:

– Hörde du förresten talas om skandalen på tunnelbanan? Om den unga kvinnan som satt med korslagda ben? 

– Nej, det hade jag inte hört talas om. 

– Läser du inte tidningen heller, herr Omar? säger Michel retsamt. Jo, en kvinna satt på tunnelbanan med korslagda ben när en äldre man från landsbygden satte sig mittemot henne. Han kände sig förolämpad av den unga kvinnans oanständighet och bad henne ta ner sitt ben. När hon vägrade och käftade emot slog han henne med sin käpp. Vad säger du om det, herr Omar?

Herr Omar suckar och konstaterar att trots deras religiösa olikheter kan de i alla fall komma överens om en sak: Egypten har blivit ett oanständigt land (även om de kunde medge att man måste vara fri att sitta som man vill på en offentlig plats, efter några delikata påtryckningar från herr Edgar). 

Jag lyssnar på utbytet och undrar vad herrarna hade sagt om de sett festen jag gick på dagen innan. Där alkoholen flödade, egyptiska transpersoner dansade magdans med flyktingar från Gaza och queera tjejer satt med fötterna på bordet. 

Eller min vän som har utegångsförbud efter klockan 21 på grund av sin konservativa pappa, som häromåret gifte sig med fru nummer två. Trots utegångsförbudet, eller kanske just på grund av det, lever min vän ett extremt aktivt kulturliv, läser böcker av progressiva författare och upprätthåller ett polyamoröst kärleksliv med både män och kvinnor. 

Eller alla mina egyptiska tjejkompisar som lever ett helt fritt sexliv och som skulle kunna mörda en man med en blick om han så mycket som glodde på henne snett. 

Med risk för att upprepa en orientalistisk klyscha – Egypten är ett land av motsättningar och mångfald. Själv njuter jag av möjligheten att vandra i tusenåriga moskéer under dagen och gå på kabaré på kvällen. Men trots alla mina vänners progressiva livsstil, trots alla samhällskritiska tv-serier om kvinnans roll i samhället, trots den egyptiska statens försiktiga försök till folkbildning i frågan så går det inte att komma ifrån: egyptier som väljer att avvika från den konservativa normen är extremt utsatta. 

Ironiskt nog spelades förmodligen en ny videokampanj av Kairos transportstyrelse bakom den förolämpade mannen med käpp. I nyligen installerade tv-monitorer på Kairos tunnelbanevagnar syns en ung kvinna trakasseras av en grupp män. Kvinnan är rädd och männen skrattar. Ett stort rött X uppenbarar sig på skärmen med texten: “Trakasserier på Kairos tunnelbana är oacceptabelt och olagligt. Lämna era medresenärer ifred.” I en ny scen samtalar männen med varandra och struntar i den unga kvinnan, som nu ler brett. Risken finns dock att den äldre mannen med käpp var analfabet, även om han hade lagt märke till Transportstyrelsens videokampanj. 

Situationen för Egyptens kvinnor är minst sagt komplex. Och det är omöjligt för mig som västerländsk man att förstå, fullt ut. Jag påminns om en intervju jag gjorde med den egyptiska megastjärnan Nelly Karim. Under 2022 års Ramadansäsong (då ett 50-tal tv-serier produceras i Egypten) spelade hon en kvinna som för en kamp mot en förtryckande och dominerande man. När hon kände att jag ställde för många kritiska frågor om kvinnans villkor i Egypten sa hon ifrån:

– Ursäkta, herr Edgar, men i Egypten har vi haft flertalet kvinnliga faraoner som Hatshepsut och Cleopatra, medeltida regenter som Shajar al-Durr och moderna feministiska tänkare som Hoda Shaarawi och Nawal El Saadawi. Ni kanske skulle lära er något av oss snarare än tvärtom?